Jag behöver tystnaden.

Vi går morgonsvängen jag och hunden. Dimman ligger tung och jag konstaterar att allt känns så dämpat. Lite som när snön faller, det blir en tystnad som man annars inte observerar. Eller så är det bara jag som inbillar mig.

Väl hemma igen tar jag mig en kopp kaffe och läser bloggar, en syssla som blivit eftersatt under sommaren då vi har dålig uppkoppling i stugan.

Jag går in och hälsar på hos vännen Elisabet , hon skriver om ett radioprogram som hon lyssnar till mest varje kväll. Själv lyssnar jag sällan på radio, ej heller på poddar. Varför? Jag tror att det har att göra med min hjärna, som en gång blev väldigt bränd. Det är som om jag inte orkar ta till mig alla ord.

Nu när jag har levt så länge i vårt skogsbryn, med den tystnad som råder där, inser jag hur viktigt det är för mig att ha det tyst omkring mig.

Vi är olika vi människor och alla har vi våra strategier för att leva ett gott liv. Huvudsaken är att vi mår bra, alla utifrån vad som känns bäst för en själv.