Musik som tröstar

Varje gång jag åkte de 1,5 milen till stan spelades ett och samma kasettband, "En blekt blondins hjärta", av och med Eva Dahlgren. Under minst ett halvår var det bandet min tröst i tillvaron. Dag ut och dag in satt jag där i bilen och spelade låtarna på hög volym. Jag kan inte riktigt sätta ord på varför den plattan var så trösterik just då. Det var något med hennes röst och vemod som slog an en ton inom mig. Och så texterna, jag har alltid tyckt om hennes otroligt poetiska texter.

Idag när vi var ute vid stugan började en av Eva Dahlgrens låtar sjunga inom mig. Just en av låtarna från albumet som var min tröst under ett halvår av mitt liv.

Mina fotspår i nysnön, som kom i natt.


Ön ligger öde i vinterhav

en sista skärgårdsbåt mot stan

vänder vid bryggan här står jag

och ser min älskade välja

mitt huvud så tungt av sanningen

jag ser mina fotspår i snön

på vägen hem så lätta steg

som säger mer än frusna ord

på dina läppar

bye baby blue

smeker mig i natten med sitt vemod

bye baby blue

alla dessa minnen

i en dov månskensblå ton

Röster i mörkret från en annan tid

nålen skär i hjärtat i pressad svart vinyl

hon blöder för mej jag blöder för dej

som du blöder för någon annan

bye baby blue

sjunger hon i natten med sitt vemod

bye baby blue

alla dessa minnen i en dov blå ton

för varje kyss som slutat bränna

för varje kärlek som lämnar

för min blodröda längtan

sjunger hon

Bye baby blue

Kan musik trösta? Har du någon sådan, som du gärna spelar i sorgsna stunder?