Ibland kan jag avundsjukt läsa bloggar från de södra delarna av vårt land. Avundsjuk över att de ligger vid stranden och lapar sol när vi här i Jämtland nyss tagit av oss långkallingarna (ja jag talar för mig själv). Avundsjuk för att, hos dem, blommar häggen när våra tussilago nyss slagit ut. Avundsjuk för att det är så nära till allt (närmaste stad här är Sundsvall - 18 mil).

Avundsjuka är något som tär. Som gör oss bittra. Istället för att stirra oss blind på vad vi inte har kan vi ju ändra tänket, se till vad det är vi har, som får oss att stanna kvar här . Ja förutom familj, vänner, en trevlig stad m.m. så har vi midnattsljuset. Tänk detta magiska juniljus. Sena kvällar med strålande sol. En sol som försvinner i horisonten för att snabbt komma åter. Just detta ljus är något jag längtar efter under den mörka tiden av året. Vackra sommardagar i all ära men nog är det något visst med ljusa nätter?

Lycka kan vara att vandra utmed Storsjöns strand en sen junikväll.