Ett paradis, där jag fick bo under en vecka av mitt liv. Kanske blir det fler veckor. Vem vet vad som händer i framtiden?

Ibland möts vi av oväntade händelser på vår väg.

Långt borta..

..är hon vår yngsta. Hennes första egna resa. Det känns tomt i modershjärtat. Igår kom en bild farande genom cyberrymden, från vår yngsta till mig. Utsikten från hennes rum, den utsikt hon ska se tre månader framöver.

Isländsk vy, från fönstret

Förundrad ser hon ut genom fönstret varje morgon. Jag kan förstå henne! Hon verkar trivas och må bra, familjen är mycket vänliga och hon får jobba med allt ifrån målning och gräsklippning till matlagning och servering. Jag tror det kommer att gå jättebra och om tre månader kommer hon hem med nya erfarenheter.

Det är bland annat det som det handlar om, detta med att växa som människa.