Jag hittar en ledig bänk och får sällskap av en trevlig italienare. Vi småpratar och fixar med våra kameror. Inväntar Strukkurs nästa "utbrott".
Nu är det nära.
I detta ögonblick förstår jag varför ingen valde att sitta på bänken. Jag, italienaren och hans dotter blir duschade i varmt vatten. Rent instinktivt försöker jag lägga min regnjacka över dottern och hennes pappas bara ben.
Blöta men oskadda kan vi skratta åt episoden.
