Bild från www.gripsholm.se
I dessa adventstider återkommer den ständiga frågan:
"Har du satt upp julgardinerna än?"
Nej jag har inte gjort det och jag kommer heller inte att göra det. I detta hem existerar inte några sådana, i alla fall inte synligt. För visst finns det lämningar av sådana, längst in i linneskåpet ligger ett par röda gardinkappor med silverstjärnor på. De hängde i köksfönstren i vårt gamla hus för ca 15 år sedan. När vi flyttade kunde jag inte slänga dem, de innehöll alltför många minnen.
Minnen från:
Adventstid med förväntansfulla barn, där alla förberedelser följdes med stor skärpa. Gardinerna skulle finnas på plats, annars var det ingen jul i antågande.
"Präktiga husmorsrollen", julgardiner var ett måste. Så var det bara, oavsett om jag hade tid, ork eller lust så skulle de upp. Inget som helst ifrågasättande.
De var söta, och gav den mörka tiden på året lite mer färg.
En jobbig månad med många inslag av stress. Julfester på dagis, fritids och skola. Bakning, städning, julklappsinköp, planering....samtidigt ett arbets/studentliv. Även en månad med mys och förväntan. Barnens glädjepirr inför köruppträdanden, luciatåg, tomteväntan, julklappsbestyr, adventskalenderöppnande.
Alla dessa minnen, som nu ligger längst in i ett skåp. Och där får de ligga ett tag till, tills den dag då gardinerna åker i soporna. Minnena finns ändå kvar.
Det var länge sen julgardiner prydde våra fönster, men tänk...
det blir jul varenda år ändå!
