Minns ni de gamla hederliga kaffekalasen? Sju sorters kakor, bullar, mjuk kaka och hembakad tårta?
Härliga tider som blivit mer ett minne än en vana.
Vi lever i en ny tid med ändrade kostvanor, där socker och vitt mjöl är bannlyst.
Kakbaket var ett "kvinnogöra". Där fick kvinnorna "glänsa", ett hantverk som visades upp för andra och jämfördes. En företeelse både på gott och ont.
Igår var vi på kaffekalas. En dagen-efter studentuppvaktning. Våra gamla vänner här på halvön samlades. Ca 40 personer, både barn och vuxna satt i den stora salen och frossade i kakor och hembakade tårtor. Drack kaffe i vackra gamla kaffekoppar. På bordet låg vita linnedukar.
Alla instämde i kaffekalaset ära.
"Varför gör vi inte det här oftare?", sa min bordsgranne och tog ännu en kaka.
Jag håller med. Oavsett de onyttiga ingredienserna är kakkalasens tid inte förbi.
Det är roligt och kreativt att baka. Det inger en festkänsla att få duka upp en kakbuffé.
Mitt motto en dag som denna:
Fler kakkalas gör människan gladare!
