Jag var till min sjukgymnast i början av förra veckan. Det var över ett halvår sen sist. Hon masserade så försiktigt, trots det gjorde det ont och huden blev alldeles rödflammig. Inflammerade muskler reagerar så.
Dagen efter svällde ena knät upp och jag fick svårt att gå. Någon dag senare brakade hela kroppen ihop, en sådan värk så jag låg bara och kved. Såna gånger är det svårt att vara glad. Det kan vara värre, det vet jag, det här går över. Just i stunden är jag ändå så eländig. Jag sov i närmare två dygn, den bästa medicinen.
Tänk vad våra kroppar talar till oss. På ett eller annat vis säger den till när det har blivit för mycket. Min sjukgymnast drog igång något som jag antagligen har burit på länge. Min vintertunga, spända kropp vaknade till liv, om än på ett smärtsamt sätt.
Bilden ovan är från i tisdags, första dagen jag kände att det fungerade att gå en promenad med hunden. Solen som mötte oss på vägen gav hopp. Ljuset återvänder och vårvintern närmar sig, det tackar vi för.
4 kommentarer:
Lilla vän det är besvärligt med värk och elände.
Beror det inte på vädret tror Du ? Jag har också haft on i mina leder
dold Artros säger en del.
På mig funkar det att röra mig lite mer. Men det funkar nog inte alls på andra. Alla kroppar är nog olika.
Hur det en är så är det tråkigt när det kommer.
TDET FÖRSIKTIGT NU LILLA VÄN- Kram från Hajan
Hoppas du mår bättre nu, Eva! Är fortfarande så tagen av bilden du lade ut på din svärmors kalender. Vilken present du skapar till henne! Så fin! Hon kommer bli hur glad som helst. Kram!
USCH vad jobbigt det låter.
Kan inte ens föreställa mig. Förstår att det är skönast att sova då det slår till på det sättet.
Artros har jag också , men inte alls i närheten av din värk. Tycker det går upp och ner. Nu när det är kallare så märker jag att mitt ena knä gör väldigt mkt mer ont.
Men det är drägligt, inte alls som det du har.
KRYA KRYA och känn dig snart bättre!!
Hajan: Jag har levt med dessa inflammationer så länge nu så jag har blivit van vid dessa värkperioder. Men tråkigt är det. Bättre nu. Ja jag promenerar med hunden varje dag så nog rör jag mig allt men spänner mig när det är halt, som det är nu.
Karin: Tack det är bättre! Vad roligt att du gillade den. Jag har knåpat ihop ett album på 20 sidor, allt från hennes tid i Änge, Offerdal. Där bodde hon sina första elva år. Jag hoppas och tror att hon blir glad. Och jag är glad när jag jobbar med albumet, så roligt. Och nu vet jag lite mer om Offerdalsbygden :) Kram.
Annika: Tack snälla! Jag har levt med smärta så länge men dessa intensiva värkperioder är fortfarande så jobbiga. Det går upp och ner, precis som för dig. Men, men, det hade kunnat vara värre.
Skicka en kommentar