....blev det sommarvärme. Så befriande att bo vid sitt skogsbryn igen. Så fort jag flyttar ut hit kommer den stora tröttheten. Det är som om lugnet tränger in i hela mig och får mig att landa. Jag vet hur det brukar vara, de första dagarna brukar jag mest sova en tung och skön sömn. Inget undantag detta år. Och så får det vara, jag har gott om tid till allt som borde göras. Just nu ägnar jag dagarna åt korta promenader med hunden, lite småjobb i rabatterna och dessemellan, den ljuvliga sömnen. Den behövs den också, i alla fall för mig.
2 kommentarer:
Den behövs nog för alla och vilken outsägligt vacker och poetisk bild, Eva!
Jättefint lilla vän, jaga inte på utan tag din dag i lugn och ro.
Det är ingen som snor dina sysslor de finns kvar.
Så roligt att se att du hör av dig, ha det gott lilla Eva.
Skicka en kommentar