Sensommarfest med lärdom

Vi kom till havet. Till sist. Augusti månads näst sista helg åkte vi till Göteborg för att förbereda och vara med på vår äldstas 30-årsfest. Helgen bjöd på sommarvärme och under fredagen hann vi med ett besök vid havet. Doften av hav gör mig alltid lika lycklig, som jag har saknat det. Det enda hav vi mött tidigare detta år var ett kort sådant, ett regnigt möte vid Skottlands västkust.

Festen med 60 gäster skulle förberedas. Vi tog spårvagnen till köpcentret, cred till alla storstadsbor utan bil. Vilket arbete att släpa tunga matkassar på en spårvagn! Jag hade gjort pajer och chutney på hemmaplan och släpat med mig i resväskan , det fattade en hel del att göra. Men, så mycket gjordes inte. "Men Elin, ska det inte vara mer mat än så här?", undrade en kontrollbehovsmamma (som är jag). "Nej det fixar sig. Gästerna har med sig en hel del", fick jag till svar. "Men vad har de med sig?", kontrollmamman igen. "Lite av varje". Jag försökte slappna av och lämna, för en gång skull funkade det. "Det kommer att bli bra, jag litar på min dotters ord", mitt mantra för helgen.

Lördagen kom, vi begav oss till festlokalen som låg i anslutning till ett bibliotek. Dottern hade fått koden och vi tog oss in. Vi började duka. Plötsligt började larmet tjuta i lokalen. Men hjälp! Och vi var instängda. Kom inte ut. Vi behövde hämta mat och en mängd andra saker. Vi behövde hem och byta om. Tiden gick. Vi dukade färdigt. Dottern ringde en mängd vaktbolag, ingen ville hjälpa oss. Efter 1,5 timme kom en vakt och släppte ut oss och stängde larmet. Då var vi aningen försenade. Hem och fixade till oss (tog 10 min) och gick tillbaka med det sista som skulle med. På vägen dit funderade jag över bordsdekorationer, vi hade inga sådana. Jag smög in i buskage och plockade lite rönnkvistar och nypon. Maken gjorde detsamma och borden blev riktigt fint dekorerade, i all hast.

En timme kvar, maten skulle läggas upp, välkomstdrinken skulle fixas, ljudanläggningen skulle kollas. Alla gjorde sitt. Lugnt. En av dottern och svärsonens fina vän kom som en räddade ängel och styrde upp i köket. När klockan var sex var allt färdigt och de första gästerna började droppa in. Alla hade med sig endera mat, efterrätt, snacks eller dricka. Buffébordet blev överfyllt, så även bordet med drickbara produkter. Och festen, den blev helt underbar. Avslappnad, glädjefylld och varm.

Vid varje bord hade vår äldsta lagt en lapp där det stod nedskrivet vad just det bordet skulle göra under kvällen. Duka bort maten, ta fram efterrätterna, diska (lite disk då vi hade plastvinglas och papperstallrikar), plocka bort borden m.m. Så enkelt. Alla gjorde sina uppgifter och ingen klagade över det.

När sedan efterrättsbordet dukades fram häpnade en gammal bakglad mor. Vilka kreationer! Det var tårtor, cupcakes och pajer, det ena bakverket godare än det andra.

Kvällen fortsatte sedan med dans. Ingen styrdans tack och lov. Alla dansade som den ville, perfekt för en gammal fridansare som jag. En mängd människor i 30-årsålderna och ett par 50-plusare (jag och maken) studsade runt på dansgolvet. Ja studsa var kanske att ta i när det gäller mig. Men luftgitarren kom fram när "Sultans of Swing" spelades (jag kunde inte låta bli).

Den underbara kvällen tog slut och jag var ordentligt trött när vi gick hem. Vad jag hade lärt mig av dagen/kvällen:

* Allt blir så mycket bättre om alla hjälps åt. Att ha en uppgift är inte betungande, snarare berikande.

* Att unga människor lär oss "gamlingar" så mycket, bara vi är öppna för det och inte tror att vi kan bäst.

Tack kära dotter för att du lär mig att se livet på ett annat sätt. En gång lärde vi dig om livet, så gott som vi kunde just då. Nu lär du oss. Och det är alldeles fantastiskt att det kan vara så!