Det är jätteroligt att Storsjöyran är en festival som inte hotas av nedläggning. Det är även roligt att många människor kommer till stan dessa dagar, att vi i Jämtland blir något annat än utflyttning och kallt väder. Och det är jättekul att årets Yra bjöd på ett underbart sommarväder (ja förutom åskskuren under lördagskvällen).

Jag gläds med er alla som gillar denna festival och som känner ett lyft efteråt. Själv är jag en sån där tråkig typ som inte går dit. Jag och Yran gjorde slut för många år sedan. Varför? Det beror på flera orsaker och de är inte på grund av artisterna, det har funnits många av dem som jag gärna hade lyssnat till. Jag är bara ingen festivalmänniska. En konsert är ok men inte att vandra (trängas) mellan scenerna och lyssna på olika gig.

Senaste gången jag var på Yran det var när vår äldsta var i elvaårsåldern (hon är 30 år om en månad). Vilken hon ville lyssna till minns jag inte men hon var för ung för att gå dit själv eller med kompisar. Hennes föräldrar följde med, vilket resulterade i att jag och dottern hängde på Stortorget och lyssnade till, vad det nu var. Maken trängde sig ner till Krogstråket för att dricka en öl, det tog tid kan jag säga. Minderåriga fick inte komma in på stråket och på den tiden hade vi inga mobiler, jag och dottern stod snällt kvar på torget och väntade. Att hitta igen varandra i trängseln var som att hitta en nål i en höstack men maken visste ju var vi stod. Nya artister kom upp på scenen, inte lika intressanta för dottern (eller mig). Men vi stod där vi stod. Tiden gick och irritationen växte. Var är pappa? Tja, han gick ju ner på stråket en sväng. En sväng!! Jag vill åka hem. Nu! Det var inte bara dottern som ville det men vad skulle jag göra? Till råga på allt började en överförfriskad kille, minst tio år äldre än dottern (av utseendet att döma) ragga på henne. Jag minns inte vad jag sa till honom men jag minns att han försvann snabbt. Så småningom kom maken tillbaka. Mor och dotter var måttligt glada. En öl! Tog den så lång tid?! Ja men jag träffade lite folk som jag kände. Slut på diskussionen, vi åkte hem.

Det är inte på grund av detta minne som jag gjorde slut med Yran, det är bara så att jag tycker inte det är kul. Och nu får ni tycka att jag är en sur gammal tant, det bjuder jag på. Jag gillar inte trängsel, får smått panik av det. Jag gillar inte fulla människor som brölar och tycker de är roligast i världen. Så är det. Men jag gillar att det går bra för Yran och att människor har kul, bara jag själv slipper det. Jag är nöjd över att sitta i vårt skogsbryn dessa kvällar, höra dunket från stan och grilla en korv. Ingen som helst trängsel och inget som helst bröl. Inte heller någon väntan på en make, som numera jobbar inom socialtjänsten under dessa kvällar.

Var och en gör som den vill och tänk vad bra det kan bli!