Jag hör till den kategorien människor som alltid tror det värsta när jag blir sjuk. Nu har jag varit dålig i snart en vecka och tankarna har farit och flugit. Är det allvarligt? Undrar om det blir operation eller om jag måste till Umeå för att strålbehandlas. Jag vet, det är urbota dumt att tänka så, ändå kommer dessa destruktiva tankar gång på gång. Vad jag har drabbats av? En bacill, ett virus, en amöba. Jag vet inte. Efter diverse provtagningar kan galla, lever och njurar uteslutas. Avföringsproverna kommer att tala om ifall det är någon elak kuse som har rotat sig i min mage.
Att bo i en stuga på landet med utedass när man är dålig i magen och har feber, det är ingen bra kombination. Särskilt inte när nordvästanvinden viner och det regnar. Det var längesen jag frös så mycket som i början av denna vecka. I onsdagskväll gav jag upp. Packade en väska och flyttade in till den varma lägenheten. Här befinner jag mig ännu. Maken och hunden lever sina liv vid skogsbrynet.
Om jag har tråkigt? Ja. Nu räcker det. Jag vill vara frisk och kunna njuta av, ja kanske inte sol och värme, för det verkar vara en utopi. Men av att leva ett vanligt enkelt vardagsliv.
En dag i taget.
Andas lugnt.
Det kommer att bli bra.
13 kommentarer:
Vilken otur du har! När jag började läsa dina rader, tänkte jag .., eller trodde jag att du skulle skriva att du aldrig tänkte det värsta och så var det just så ,-)
Och läser man sen på nätet, då är det ju Fonus nästa, tycker jag.
Krya på dig nu, Eva!
Jag kan trösta dig med att här i mitt Provence har jag haft samma eländesvecka som du, magsmärtor, kramp, ideliga toalettbesök. På det feber, inte så myckey men tillräckligt. Och då värk i hela kroppen och i musklerna som vid influensa.
Det har bara varit sängen som gällt. Och så den evisa febern som hoppat fram och tillbaka. I mitt fall tror jag mig veta vad som hänt. Troligen en dåligt tillagad kycklingbit serverad på restaurang för en vecka sen. Eländet satte in sent dagen efter. Maken har haft campylobacter två gånger i sitt liv så jag kände igen symptomen.
Det kan inte ha varit något annat. Jättesjuk blir man och mellan 5-10 dagar tar det innan man blir bra. Googla på campylobacter, wikipedia har bra information så kan du jämföra med hur du haft det. Och tänk efter vad du åt, kanske ensam, strax innan det började.
Det är inte Fonus nästa. Än!!
Elisabet: Ja så jobbigt. Hahaha, nej se där trodde du fel. Jag är hopplös på att befara det värsta, tyvärr. Exakt så och jag googlar på div. sjukdomar och har dem alla. Hypokondriker jag? Inte då :) Mår mycket bättre ikväll. Hoppas det håller i sig.
Monet: Det låter precis som hur jag har haft det den senaste veckan. Ja då vet du hur eländig man känner sig. Jag var på ett födelsedagskalas förra söndagen, några av dem som var där fick magsjuka efteråt. Det var barnen på kalaset som bar smittan. Det kan ha varit de bacillerna. Sedan börjar jag fundera över vattnet vid stugan. Vi tar vatten från grannens brunn och den är inte kollad på många år. Provsvaren kanske berättar om så är fallet. Tack vad bra att det inte är Fonus än!! Krya på dig.
Campylobacter är en väldigt vanlig form av matförgiftning men man vet ofta inte att det är just det. Om flera blev magsjuka samtidigt efter ett kalas så är det troligare något i maten än att barnen smittat er. Provsvaren ger svar. Kyckling är ofta boven.
Många som får campylobacter säger att de aldrig känt sig sjukare och jag kan hålla med om det. Vilken pärs! Men nu är jag också feberfri och har börjat äta så smått.
Vi bodde många år på landet med egen borrad brunn. Jag drack ALDRIG det vattnet trots att proverna var ok. Inte sen vår ellektriker som hjälpte oss att tina upp fruset rör från brunnen berättade för mig att i princip varenda brunn hittade man drunknade möss och råttor. Jag har druckit flaskvatten sedan dess!
Elektriker förstås. Hopplöst att skriva på Ipad som stavar som den vill!
Ja lilla gumman det måste vara besvärligt. Men jag tycker många
just nu har magont.
Det måste vara värre om man tror det värsta om allt. Tack och lova
är jag tvärt om, det är inte bra det heller.
Vi håller tummarna nu för Dig.
kram Hajan
Monet: Ja nu får jag vänta på provsvaren och se om det är denna elaking som invaderat min kropp. Igår kände jag mig bättre men i morse började det om igen. Att det aldrig ger sig! Ja det där med brunnar är något, som jag har börjat förstå, ska tas på allvar. Jag kommer inte heller att dricka det vattnet mer. Vad äter du nu när du börjat äta igen? Jag tycker det är svårt med maten.
Hajan: Är det? Kanske någon försommarepidemi som går. Ja det är så jobbigt, jag ser skräckscenarier framför mig, så onödigt och utmattande. Tack snälla du!
Kolla vattnet, som sagt....
På mitt jobb blev nyligen några matförgiftade och de var sjuka länge!
Krya på dig.
Stackare! Hoppas att du blir frisk fort.
Usch, krya på dig!
Och att googla är livsfarligt. Aldrig är man så nära döden som då ;)
Förr fick jag alltid för mig att jag skulle dö nä jag var dålig. På riktigt. Men tänk om jag skulle falla död ner och det inte var städat i lägenheten... Så det blev till att sätta igång med en storstädning de gånger magen krånglade eller foten värkte.
Kan väl säga att jag inte reagerar så längre. Det var många knasigheter som försvann efter mitt möte med den berömda väggen :-/
Enhenna: Ja vi ska kolla vattnet. Usch för matförgiftning.
Bloggblad: Tack! Har varit dålig i över två veckor, börjar känna mig bättre men tar det väldigt lugnt med maten.
Mossfolk: Nej jag får sluta med det, man blir ju dödssjuk!
Vonkis: Oj, nej nån storstädning gör inte jag :) Skönt att det gått över.
Enhenna: Ja vi ska kolla vattnet. Usch för matförgiftning.
Bloggblad: Tack! Har varit dålig i över två veckor, börjar känna mig bättre men tar det väldigt lugnt med maten.
Mossfolk: Nej jag får sluta med det, man blir ju dödssjuk!
Vonkis: Oj, nej nån storstädning gör inte jag :) Skönt att det gått över.
Skicka en kommentar