Denna dikt läste jag första gången i en dödsannons. En ung kvinna hade avlidit, plötsligt och oväntat.Men dikten var så hoppfull och den fastnade i mitt hjärta. Författaren är Dom Helder Camara, född i Brasilien, präst och senare ärkebiskop. När jag en gång i tiden drev mitt lilla bageri och butik målade jag trähästar i blått och hängde denna dikt om halsen på hästarna. Den här blev kvar och lever nu sitt liv i ett fönster i vår stuga vid skogsbrynet. |
6 kommentarer:
Underbar!
Ja, ljuvlig!
En blå häst för hopp. Du hittar verkligen idéer som jag tycker om.
Jeez: Ja visst är den. Så kloka ord.
Elisabet: Ja!!
Granne med..: Vad roligt! Ja den hästen är verkligen hoppfull.
Åh så fin!
Tankevågor: Visst är den!
Skicka en kommentar