Skuggor följer oss överallt, främst vår egen. Jag har jobbat med min skugga under många år, ändå fortsätter den att följa mig. Blir vi någonsin av med den? Jag tror inte det. Vårt inre blir aldrig "färdigt", vi får nya skuggor att ta itu med. Lager på lager skalar vi av. Det är ett subtilt arbete som är svårfångat.
Ständigt blir vi påminda om att vi människor är komplicerade varelser. Alla har vi våra skuggor att brottas med, mer eller mindre.
2 kommentarer:
Ja, så är det verkligen.
Och ibland tar det så lång tid innan man vilka skuggor som gömmer sig där bakom ryggen och tjoppar fram när man minst anar det.
Till och med nu, två år från sextio, upptäcker jag såna skuggor och försöker sätta solstrålar på dem så gott det går.
Det händer att dom försvinner.
Skuggorna.
Annars räcker själva vetskapen gott .., att ha upptäckt dem.
Elisabet: Att ha upptäckt dem är en slags början. Sen kan man ta itu med dem eller ej. En del skuggor försvinner, andra lever sig kvar mer eller mindre.
Skicka en kommentar