Mormors kupade hand runt gråstenen.
Ser du flicka. Ser du hur den skimrar?
Inte såg jag.
Det jag såg var mormors ögon,
de fick mig att tänka på blåbär och mjölk.
Mormors blåbärsblå ögon.
Det var den dagen havet var lugnt
och mormor höll en gråsten i sin hand.
Den här stenen har formats av vatten.
Vatten och luft ger liv, även till en gråsten.
Sa mormor och la stenen på marken.
Blåbär och mjölk är gott,
tänkte jag
och log mot mormors blåbärsblå ögon.
Eva Grelsson 2008
10 kommentarer:
Så fint, så fint.
Vad hette din mormor?
Elisabet: Hon hette Hulda.
Mycket poetiskt och lite tankeväckande! Tack för att jag fick läsa! :)
Gunilla: Tack själv!!
Vilken värme! Så ömsint och bra.
Jättefint skrivet...Tack Kramis Gunilla
Jättefint minne.
OT: Jag hickade till när jag såg att "bakom berget" hade kommenterat på en blogg och inte kände igen dig. Men den signaturen går till den här bloggen:
http://bakomettberg.blogspot.com/
Granne med: Tack snälla du!
Gunilla: Tack ska du ha! Försökte titta in på din sida men kom inte in.
Cecilia: Tack. Fast egentligen är det inget minne, mer en känsla. Där ser man, snarlik adress, verkligen.
Vilket fint minne....känsla. :-)
Nu har jag äntligen kommit till skott Eva och tackat för awarden jag fick för en tid sen av dig på min blogg. Det har varit en del som kom emellan....liten bebis på sjukhus bland annat.
Men nu finns ett ordentligt TACK och så har jag länkat till din blogg. Hoppas nu att många kommer hit och njuter av vackra bilder och dina tavlor på hemsidan!
Kram från Lisbeth
Lisbeth: Usch så jobbigt med litet barnbarn på sjukhus. Tack och lov att hon mår bättre nu! Tack snälla du för fina kommentarer och reklam för mig och mina bilder!!
Skicka en kommentar