En lägenhet som, till hälften, är min. Bortom sjön ligger arenan, som strålar av lampor just nu. Om en stund inleds skidskyttet därifrån. Jag gillar det upplysta, det starka ljusskenet i mörkret. Jag är fortfarande sjuk, snart två veckor har den eländiga magparasiten gjort livet surt för mig. Möten ställs in, planerade saker skjuts upp. Jag orkar inte göra annat än gå här hemma. En promenad runt kvarteret är det längsta jag förmår just nu. Kilona rasar, huvud och mage värker. Proviva blåbär och riskakor är fortfarande den dagliga födan.
Det blev en långvarig historia det här.
10 kommentarer:
Vilken tidning jag än öppnar så står det om vatteneländet uppe hos er, och jag tänker på dig varje gång.
Hoppas du snart blir av med parasiten. Kram!
Har du tur så stämmer det som smittskyddsläkaren säger: det tar max tre veckor.
Dvs tur i oturen. Det jag tog med mig hem från Egypten tog två år innan jag säkert kunde säga att det läkt ut. Även om det inte var tillnärmelsevis så raketartat efter några månader som det var i början.
Men vad det var fick vi aldrig veta. Bara att det var o-salmonella.
Vad jobbigt att det drar ut så för dig.
Bilden är underbar!
Lika så bra att du håller dig hemma tills vidare. Och njuter av utsikten - om det nu går...
Christina: Ja vår stad har verkligen blivit rikskändis i och med parasiten. Kanske inte det roligaste att bli känd för :) Fast nu har vi kidskyttet som kontrast till allt elände. Fint att du har mig i dina tankar, det känns bra. Tack snälla! Kram.
Cecilia: Ja jag får hoppas på det. Jag fick ju också nåt elände ifjol i Egypten, det var inte heller salmonella men riktigt bra har jag inte varit under hela detta år. Så kanske inte så konstigt att detta slår ut min redan irriterade mage totalt.
Carina: Ja det börjar bli lite drygt men jag "sitter inte i sjön", det finns de som har det värre. Tack ska du ha!
Annika: Jajmen, har gosat in mig totalt i lägenheten. Några korta utflykter blir det till affären för påfyllning av Proviva och lite frisk luft. Jodå, jag njuter av utsikten och de vackra frostdagarna där ute.
Vilket elände ni har däruppe just nu :(
Men skidskyddet igår gick ju strålande :)
Funderar över dessa katastrofer som hänt världen runt, där dricksvattnet slåtts ut helt.
man förstår verkligen hur otroligt viktigt rent vatten är för oss.
Och kanske, att vi allt för ofta tar mkt för givet...
Hoppas du kryar på dig, och att skidskyttet även idag blir en framgång.
Ancan: Ja det är lite mycket, i alla fall för kommunens ledning och alla som jobbar med vattenreningsfrågan. Ja det var en härlig tävling igår. Så kul för tjejerna! Jag tror också det är så, vi är så vana vid att allt "går på räls" så vi blir helt panikslagna om något oförutsett inträffar. Man vänjer sig vid vattenkokningen. Tack ska du ha!
Men stackare .., är du inte frisk ännu?!!
Ska titta på eftermiddagens skidskytte ..., och tänk, vilken vy ni har från fönstret!
Verkligen synd att du är sjuk -men tur att du har en sådan magnifik utsikt under tiden. God bättring!
Elisabt: Idag har jag mått bra men det går upp och ner. Håller nu tummarna för att parasiten har försvunnit ur min kropp. Ja jag älskar den här utsikten, den är så fin!
Sofie: Tack ska du ha! Ja jag gillar vår utsikt. Även om den inte slår den vi hade på landet. Men, men, denna är helt ok, ja mer än så.
Skicka en kommentar