Ibland är livet så enkelt att leva

Tror nästan inte det är sant. 20 plusgrader ute och klockan är snart elva på kvällen. Fönstret står öppet i min lilla kammare. Där ute är fortfarande ljust och det doftar underbart från jasminen. Sommarn i all sin härlighet.

Större deln av denna dag och kväll har jag tillbringar på Frösövallen, där mina tavlor hänger fram till torsdag. Jag har suttit där och målat, träffat en del bekanta människor och druckit kaffe med hembakat bröd (till en billig penning). Ikväll var jag inbjuden att tala under deras andakt. Jag hade förberett med några av mina bilder och några dikter. Jag vet inte om jag pratade snabbt för vips så var jag färdig. De tjugo minutrarna blev kortare än vad jag hade räknat med. Men församlingen verkade nöjda och jag fick en tavelbeställning från en av dem. Vid kaffet efteråt satt vi på verandan som vetter mot fjäll och sjö. Såg på den vidunderliga utsikten och samtalade om livet i stort och i smått. Jag träffade min klassföreståndare från sjuan, som pratade om biologi och religion. Jag pratade med den läkare som opererade mig för tjugo år sedan och hans fru som talar västerbottniska och är en sprudlande människa. Jag pratade med fina vännen Karin, som blev inspirerad av mitt framförande och skulle ha den i åtanke vid kvällens predikoskrivande.

Där satt vi, en brokig skara, och såg solen så sakta dala bakom de blå fjällen.

Och nu sjunger en fågel för mig i den stilla kvällen.

Ibland är livet så otroligt enkelt att leva.