Att ha någon att prata med när honungen förändras till sitt ursprung, bisvärmen. När trångsynhet och egoism faller tillbaka på någon annan, i detta fall mig. Att då bli emottagen och lyssnad till, det känns gudabenådat.
Att få tala till punkt. Ösa ur sig sina känslor utan att den andra ska berätta om egna upplevelser eller negligera.
Det är honungskänsla.
11 kommentarer:
Bra tema du har börjat med!!
"Smärtan behöver ord för att övervinnas, annars kunde vi inte stå ut med den" Ett citat jag hittade idag, tänkte på det när jag läste din bloggpost.
Blyger: Man gör så gött en kan :-)!
(Hör av mig en annan dag)
Emelie: Ja det var ett bra citat och som du säger, passande för mitt inlägg. Så sant så.
Jag tycker om dina honungskänslor!
Verkligen! Jag hoppas jag får låna ditt uttryck, jag tycker det är så bra!
Jeez: Kul att du gillar dem!
Marskatten: Självklart får du låna, kul att det uppskattas!
Vilket härligt ord...både som ord och som handling
Gunnel: Ja jag gillar ordet, känns varmt och gott.
Bisvärmen, man riktigt känner de onda sticken, bra metafor!
Madicken: Tack! Ja de kan göra så otroligt ont de där sticken.
Skicka en kommentar