Mitt i allt det vackra
allt det som får en att tro på
det goda livet
Mitt i allt detta
möts jag av nyheten om
explosioner och död
Så nära
Och i TV:s Rapportsändning
dyker pojken som bodde på byn upp
Han är mitt i kaoset
har fått glassplitter på sig
Och jag tänker på min väninna
i staden
i vårat grannland
All skönhet grumlas för en stund
Så sorglig världen kan vara
ibland.
6 kommentarer:
Väldigt vackert skrivet om det sorgliga.
Ja, ofattbart, går inte att tänka på det, ändå är det precis bara det man gör hela tiden.
Fint skrivet!
Tack Vonkis! Ja sorgligt är det. Mycket sorgligt.
Eva: Just så. Det släpper inte taget om ens inre.
Gunilla: Tack ska du ha!
Det är så förfärligt hemskt att man får andnöd, nästan.
Arma barn! Arma föräldrar!
Elisabet: Ja så är det. Och när jag ser bilden av massmördaren som leende åker till häktningsförhandlingarna i polisbil, då ryser jag.
Skicka en kommentar