tisdag, april 25, 2017

Reseskildring från Amsterdam

Jag och vår yngsta har tillbringat några dygn i Amsterdam, första gången för oss bägge. Vi åkte dit med ett "öppet sinne", inga krav eller måsten att se vissa saker, inte heller att besöka en mängd museer eller tulpanodlingar. Vi ville uppleva staden. Och det gjorde vi.

Att boka hotell i en stad man aldrig har varit i är inte helt lätt. Vi ville bo nära centrum men inte mitt i. Jag hittade ett hotell som såg bra ut, billigt men ändå fräscht och lite på sidan om.


Hotell Library, ja det är ett gammalt bibliotek. Kvällen innan vi åkte kollade jag omdömen om hotellet och insåg att det även fanns rum i källaren och vid vissa våningar fanns ingen hiss. Jag mejlade hotellet och bad om ett rum en bit upp i huset dit hiss fanns. Vi fick ett bra rum med utsikt över delar av hamnen och ett område med husbåtar. Utanför gick en vältrafikerad gata men det var inget som störde.


Kvällsutsikt från vårt rum. Husbåtar i förgrunden, den gröna byggnaden heter Nemo och är ett vetenskapscenter. Det kan man besöka om man har barn (ja även utan förstås) som är nyfikna på att göra diverse experiment (ungefär som Tom Tits i Södertälje). Jag som älskar att studera människor och deras liv tyckte det var underbart att sitta en stund vid fönstret och se människor komma hem till sina husbåtar.

Det var redan många turister i staden, jag antar att det blir fler framöver sommaren. Något att tänka på om man vill besöka museer är att förboka hemma i god tid, annars får man stå i mastodontköer. Vi försökte boka Anne Frankmuseet någon vecka innan vi skulle åka men det var redan fullt. Nu kan jag tycka att det var lika bra för kön till det hus hon bodde i ringlade sig lång när vi gick förbi. Att gå runt i ett hus och trängas med mängder av andra människor det kan jag klara mig utan.


För mig räckte det att gå gatan utanför, höra kyrkklockorna slå och inse att samma klockor ljöd när Anne Frank och hennes familj satt instängda i sin lägenhet.

Vi bodde nära hamnområdet och nära stationen, ett bra läge men skulle jag åka tillbaka skulle jag boka ett hotell i stadsdelen Jordaan. Mycket lugnare med fina små butiker och cafeér.


                                         En av gatorna i Jordaan.


                                                  Och en till.


Ett område som vi passerade på väg till vårt hotell var Red Light District. Ett lika vackert område som de andra stadsdelarna, om man såg till husen och kanalerna. Det övriga gjorde mig olustig, alla sexbutiker, sexklubbar och skyltfönster där de prostituerade stod om kvällarna. I dessa kvarter fanns det många Coofee Shops (som inte är vad det låter, där säljs och röks det hasch). Haschdoften låg tung på sina ställen, även på gatan utanför.


En gata i Red Light District. Mycket folk, dag som kväll (natt vet jag inte för då sov vi).


                               Fortfarande i Red Light District.

Vad som utmärker Amsterdam är alla de cyklande människorna. De är många och de tar ingen hänsyn till fotgängare. Man får vara på sin vakt när man ska gå över en gata för cyklisterna kör fort och skriker åt en om man inte håller sig ur vägen. Sen har vi alla bilar och spårvagnar att också hålla reda på. Det kan bli lite snurrigt i huvudet emellanåt.


                          Kanal, vackra hus och cykel= Amsterdam.


                                             Pimpad cykel.


Dom swishade förbi. I Sverige ser man oftast cyklister med hjälm och med friluftskläder på sig. Här såg vi nästan ingen med sådan dresskod. Kvinnor i dräkt, män i kostym, någon mamma eller pappa med ett barn bak och ett framför. Inga regler, bara köra på. Jag gick och undrade hur många cykelolyckor det sker per år i staden?

Kanaler och vackra hus, det känns som om det är stadens signum. Så härligt att gå runt i allt det vackra.




Vi gjorde en entimmestur med en kanalbåt, kul att se staden från vattnet och få lite historisk information. Det kostade 160 svenska kronor.

Vad som mer kännetecknar staden är alla husbåtar. Förr var det billigt att bo i sådana men nu är det lika dyrt som att bo i en lägenhet i innerstan. Så mysigt att se deras små täppor på båtarna.


           Många hade även blommor på trottoaren där man gick ner till båten.


                       Flaggan på båten är Amsterdams stadsflagga.


                                             En oas mitt i stan.


                                               Trottoarträdgård.




Att bo mitt i stan och äga en bil kan inte vara lätt. Tänk att fickparkera precis bredvid kanalen. Och att kliva ut bara någon decimeter från vattnet!


Att äta ute i Amsterdam: det finns mängder av restauranger med mat från världens alla hörn. Vi valde två olika italienska restauranger för middagar, den tredje middagen åt vi på hotellrummet (vi köpte med oss mat). På många hotell ingår inte frukosten i hotellkostnaden. Vi köpte med oss frukost och åt på rummet sen åt vi lunch ute. Kostnaderna för att äta ute är ungefär desamma som i Sverige.


              Trevlig italiensk restaurang med underbara lammkotletter.


En av dagarna var vi lite trötta på all trängsel och alla ljud. Vi gick då till Botaniska trädgården, en oas mitt i stan.
Även om inte all blomning hade kommit igång var det vackert att gå omkring bland all grönska samt att besöka de olika växthusen. Bland annat det med mängder av fjärilar i.




                    Sara i det växthus med Sydafrikanskt klimat i.


Att stå under ett grönskande träd, höra bruset från staden och se alla färger, en lisa för själen.


Ostmackan i botaniska trädgården var kanske mer ost än bröd. En fantastiskt god ost. Jag köpte med mig några ostar hem, bl a en Goudaost med örter som smakar gudomligt.


I den lilla trädgårdsbutiken köpte jag några tvålar med tulpandoft, dem ska användas i vårt nya toalettrum i skogsbrynet.


Åker man till Amsterdam den här tiden på året är det många som tar en speciell tulpanbuss ut till en park med mängder av tulpaner. Vi såg köerna till dessa bussar och kände att det var inget som vi längtade efter. Jag ser hellre på människor och hus än på tulpaner, även om det säkert kan vara vackert.

                    Det fanns ju en och annan tulpan i stan också :)

Staden kändes väldigt öppen och varm (om man undviker Red Light kvarteren där det var fullt med höga eller berusade grabbgäng). Allt kändes så mycket mer laid back än här.


                   Regnbågsflaggan vajade stolt på många hus.



Är man intresserad av vackra hus (vilket jag är) är stan en guldgruva. Att sedan försöka sig på att gå in i vissa hus kan vara en omöjlighet om man har problem med  en stel och värkande kropp. Vansinnigt branta trappor med små trappsteg. På bilden kan man se hur man flyttar i Amsterdam, man tar det fönstervägen.

Alla krokar som finns nästan längst upp på husen, de är till för att lyfta upp tunga saker till de olika våningarna.



Sammanfattningsvis: Vi hade tur med vädret, solsken varje dag. Det är trångt i centrum men man kan hitta sina oaser. Vill man gå på café får man räkna med att där säljs övervägande öl, vin och sprit, någon kaka finns men inte mer. Däremot finns det många bagerier där man kan ta med sig bakverk och sitta vid t ex någon kanal och gotta sig. Människorna är överlag väldigt trevliga och hjälpsamma. Som de flesta storstäder är det ganska dyrt att turista, det mesta kostar (även att besöka de större kyrkorna). Jag vet inte hur shoppingen är då jag inte är intresserad av att gå runt i affärer. Det enda jag köpte med mig var tvålarna och några ostar. Är man intresserad av blommor finns det mängder med butiker som säljer blomlökar.

Amsterdam är väl värt ett besök, vill man inte promenera kan man ta en spårvagn eller våga sig på att hyra cykel. Vi promenerade mycket och det kändes i kroppen, tack och lov hade vi sköna sängar på hotellet.

Till dig som aldrig varit där förut säger jag: Grattis! Du har något att se fram emot.








tisdag, april 04, 2017


Jag stod nere vid sjön en stund idag. Solen sken så varmt och jag stod mitt i ljuset. Ett regnväder var på väg och det mörknade snabbt. Snart stod jag under mörka, regntunga moln.

Precis som livet, tänkte jag. Ibland är det ljust och varmt och ibland befinner man sig i mörker.

tisdag, mars 28, 2017

Det är inte lätt att bli gammal

                                               Gamla mor, midsommarafton ifjol

"Det är inte lätt att bli gammal", så säger min 94-åriga mamma väldigt ofta. Jag förstår det mer och mer men ibland orkar jag inte riktigt höra det. Dagar då jag själv inte är på topp känns det betungande att ta emot mammas prat om det som är fel och det som är jobbigt.

Andra dagar blir jag arg och ledsen över hur de äldre kan bli behandlade, det kan vara rent utav ovärdigt. Hemtjänsten är under all kritik just nu och det gör mig otroligt upprörd. Jag vet att det är ett yrke som inte många vill arbeta med och det gör mig ledsen. Bättre betalt och humanare villkor skulle kanske göra jobbet något mer eftertraktat.

Mamma ska ha tillsyn morgon och kväll, hon ska även få ögondroppar och hjälp med stödstrumporna samt ta ut soporna. Nästan all personal är utbytt under den sista tiden, nu är det många ungdomar som kommer. Inget fel i det men de verkar inte ha fått någon som helst utbildning i de mest basala uppgifter man utför inom hemtjänstyrket. Igår fick mamma tala om för den som kom hur man ger ögondroppar. När hon sedan bad personen att ta med soporna så nekade denne, "Jag vet ju inte var de ska slängas". Men kära nån! Vad är det för mähän?! De kommer sällan de tider som är bestämda och det gör mamma orolig. Jag kan förstå om det kör ihop sig ibland men nästan varje dag?

Jag skulle gärna vilja ringa till chefen för detta men jag får inte, mamma vill inte vara till besvär. Jag vet inte heller om det skulle hjälpa, tyvärr. Jag vet att det har dragits ner på personal och att många slutar, man tar de som vill jobba, utan urskillning verkar det som.

Dagens hemtjänst verkar bygga på att det finns anhöriga som tar ett stort ansvar. Tänk de som inte har några anhöriga som kan hjälpa till. Tänk när de anhöriga inte riktigt orkar.

"Hur ska det bli?", säger gamla mamma. Ja det undrar jag också. 
Idag var det ett problem, i morgon ett annat.

En dag i taget. Så får det bli.



söndag, mars 19, 2017

Vit ren


Den bara stod där, den vita renen. Vid vårt skogsbryn. Det sägs att en vit ren betyder lycka. Jag vill så gärna tro på det.

torsdag, mars 16, 2017

Från djupet av mitt hjärta

                               Vissa dagar anar man bara ljuset.

Igår var en sådan dag. Helt obefogade känslor som bullrade runt i mitt inre. Känslominnen som kom upp till ytan och ville ut.

Igår gjorde jag "slag i saken", jag ringde ett samtal som jag länge har velat göra men inte vågat. Att berätta för människor hur man känner kan vara ett risktagande för förhållandet. Vi människor tar saker på så olika sätt, en del blir stötta andra kan se det som positivt.

Så, jag kastade mig ut och hoppade.  Jag berättade från djupet av mitt hjärta hur jag har känt under flera år. Känslor av negligerande, "fula" miner, suckar. Och mötet blev så bra. Jag ville och fick veta hur personen i fråga hade känt det i möten med mig. Hur "agasamt" det hade varit, jag var ju så duktig och vältalig och hen blev så rädd för mig. ´Detta resulterade i elakheter och hån.

Alla dessa möten oss människor emellan, hur svårt det kan vara stundvis. Och varför är vi inte mer öppna för varandra? Jag hade kunnat ta upp detta under de år vi tillhörde samma grupp. Jag kunde ha sagt till direkt när jag märkte att personen, på ett subtilt sätt, hånade mig. Men, jag vågade inte. Även om jag var vältalig och verkade "duktig" så fanns det även hos mig en inre skörhet, något som jag lindade in genom ord och en smula kaxighet. Just då varken orkade eller tordes jag möta, igår gjorde jag det. Och det blev så bra.

Nu kan jag släppa detta och gå vidare. Gjort är gjort och det är inget jag tänker grotta ner mig i längre. Vår relation har vuxit och jag är tacksam över att jag vågade ta steget.

Jag är så less på hymlande och förljugenhet, att låtsas är att leva i en falskhet som jag inte längre orkar med. Att leva fullt ut är att ta sig själv och sina känslor på allvar.

Så är det.




tisdag, februari 07, 2017

"En blå liten häst".

Första gången jag läste denna dikt var i en begravningsannons, den fastnade i mig. Jag tänkte att just den dikten vill även jag ha i min annons den dagen det är aktuellt.

I stugan vid skogen har jag en liten trähäst som jag har målat blå, runt halsen hänger en liten lapp med denna dikt på.

Nu var det dags att måla en bild av den blå hästen, den fick en massa mönster på sig. En blånyansernas lilla blommiga häst.

Om någon skulle falla pladask för bilden finns originalbilden och kort att beställa på min nya shop: www.evagrelsson.tictail.com


måndag, januari 23, 2017

Mormor


Mormors kupade hand runt gråstenen.
Ser du flicka. Ser du hur den skimrar?
...

Inte såg jag.

Det jag såg var mormors ögon,
de fick mig att tänka på blåbär och mjölk.
Mormors blåbärsblå ögon.

Det var den dagen havet var lugnt
och mormor höll en gråsten i sin hand.

Den här stenen har formats av vatten.
Vatten och luft ger liv, även till en gråsten.
Sa mormor och la stenen på marken.

Blåbär och mjölk är gott,
tänkte jag
och log mot mormors blåbärsblå ögon.


Hittade denna dikt när jag googlade på mitt namn igår. Den fanns i ett blogginlägg från 2008. Bilden tecknade jag för några år sedan, utifrån ett gammalt foto. Mormors anletsdrag stämmer inte med hur hon såg ut men miljön stämmer. Hon står och tvättar kläder utanför deras ladugård.