onsdag, november 30, 2016

En gammal stuga fylld av minnen


Vi bakade tunnbröd i söndags, vi bakade i vår före detta bagarstuga. Den som står på gården som vi en gång bodde i, den gård som maken köpte av sina föräldrar när han var ung. Där han hade vuxit upp, så även hans pappa.

Jag har många minnen av bagarstugan. Tre av byns damer lånade den alltid varje höst, då bakades det både hårt och mjukt tunnbröd. Och det pratades, mycket. Jag och barnen gick alltid och hälsade på dem, dels för att få höra lite "skvaller", dels för att det var så uppfriskande med dessa energifyllda damer.

Jag minns mina första försök att baka, det gick inte jättebra men något slags bröd blev det. Jag och mina väninnor brukade baka innan jul, vi drack glögg och pratade säkert lika mycket som vad de andra damerna gjorde.

När jag drev mitt gårdsbageri hade jag alltid en liten julmarknad en helg i december. Några hantverkare på byn stod i härbret (vår sommarstuga nu) och sålde sina produkter. Inne i huset hade jag fullt upp med att servera gäster fika. I bagarstugan bakade mina svärföräldrar tunnbröd som de sålde. Det var en lång kö utanför den lilla stugan.

När vi drev vårt kooperativa dagis brukade vi ha en tunnbrödsbakningsdag med barnen. Alla fick prova att kavla en kaka men barnen ledsnade snabbt, de lekte hellre på vår gård där lekstugan blev ett roligt tillhåll.

Tänk så många minnen en liten stuga kan bära. Goda minnen. Lite vemodiga också.


Denna bild från i söndags får sammanfatta min känsla för den gamla stugan. Ett milt och vackert ljus.

fredag, november 25, 2016

Nej till Black Friday


Den här bilden gjorde jag ifjol. Jag känner likadant i år.

fredag, november 18, 2016

Julkort, mörker och en hel del ljus.

Sist jag skrev här var det höst. Nu är det vinter. I år kom den alldeles för tidigt, tycker jag.

Jag sitter här och funderar på vad som har hänt sedan sist jag skrev, egentligen inte så mycket. Inte för mig. Ute i världen händer det saker hela tiden, tråkiga, bråkiga, glädjande, sorgliga. Ja allt händer det.

Vi går in i den tid på året som är kännbar rent psykiskt, jag blir ofta nedstämd och orkeslös. Under hösten har jag dessutom varit drabbad rent fysiskt, först en öroninflammation som tog tid att läka och som gjorde att min hörsel försämrades betydligt. Nu förstår jag hur alla med hörselnedsättning har det, så jobbigt. Sedan två veckor tillbaka lever jag med en djup hosta som håller mig vaken om nätterna. Måtte den gå över snart. Jag blir lite stressad av att läsa om att vinterkräksjukan är på ingång. Nej! Inte den också! Nu räcker det.

En del glädjeämnen har det också varit, allt är inte bara pest och pina. I oktober var vi på ett stort och trevligt bröllop, det var våra barns kusin som gifte sig. Härligt att få umgås, äta gott och skratta mycket.

Jag var med på en marknad för några veckor sedan där jag sålde mina kort. Det blev en liten fin summa i plånboken. Årets julkort är målade och jag hoppas att jag får in några beställningar. Några beställningar är packade och ska skickas.

                       Här är ett av årets motiv. Det andra är:

                                                   detta.

Om några veckor åker vi till Stockholm för att hälsa på vår äldsta och hennes man. Vi ska gå på teater och på julkonsert. Så visst finns det glädjeämnen, även om det är mörkt och ganska tungt där ute.

Men om en vecka får vi ta fram alla stjärnor och ljus, det kommer att lysa upp livet. Det ser jag fram emot.

Jag tänkte skriva något klokt i detta inlägg men hjärnan orkar inte riktigt med att tänka stort. Det här får räcka för denna gång.




fredag, oktober 28, 2016

Oväntat besök


Jag skjutsade vår äldsta till tåget i morse, så fint att ha haft henne här några dagar. Jag passade på att ta en morgonrunda med hunden. Vi promenerade längs med sjön, tog en sväng till Badhusparken. Det är något visst att promenera i stan innan dagen har hunnit vakna på riktigt. Ganska ödsligt men också vilsamt. En och annan motionär, några som antagligen var på väg till sina arbeten, för övrigt var det jag och hunden.

När jag kom hem tog jag kaffet med mig till datorn och läste bloggar, något som inte händer varje dag. När jag satt där ringde det på dörren. Vi har väntat ett tag på att några av våra element ska fixas, de går inte att slå av. Jag var helt säker på att det var "elementkillen" så jag öppnade gladeligen. Där ute stod två prydliga män, opsi, ingen hantverkare. De presenterade sig och började sedan prata om vikten av att tro på Gud dessa oroliga tider. Jag fick en liten broschyr, sedan var de snabba att ge sig iväg. Tack och lov för en hund som skäller när det kommer okända människor.

Jag har väldigt svårt för Jehovas Vittnens sätt att se på tro, jag har också väldigt svårt för de som ringer dörr för att "värva" människor till deras tro.

Nästa gång det ringer på dörren ska jag titta i det lilla hålet på dörren innan jag öppnar.

onsdag, oktober 12, 2016

Jag behöver tystnaden.

Vi går morgonsvängen jag och hunden. Dimman ligger tung och jag konstaterar att allt känns så dämpat. Lite som när snön faller, det blir en tystnad som man annars inte observerar. Eller så är det bara jag som inbillar mig.

Väl hemma igen tar jag mig en kopp kaffe och läser bloggar, en syssla som blivit eftersatt under sommaren då vi har dålig uppkoppling i stugan.

Jag går in och hälsar på hos vännen Elisabet , hon skriver om ett radioprogram som hon lyssnar till mest varje kväll. Själv lyssnar jag sällan på radio, ej heller på poddar. Varför? Jag tror att det har att göra med min hjärna, som en gång blev väldigt bränd. Det är som om jag inte orkar ta till mig alla ord.

Nu när jag har levt så länge i vårt skogsbryn, med den tystnad som råder där, inser jag hur viktigt det är för mig att ha det tyst omkring mig.

Vi är olika vi människor och alla har vi våra strategier för att leva ett gott liv. Huvudsaken är att vi mår bra, alla utifrån vad som känns bäst för en själv.

lördag, oktober 08, 2016

Den vackraste årstiden

September har varit en fantastisk månad. Många vackra dagar och en otrolig färgprakt. Jag har mest "såsat" omkring i skogsbrynet, även om jag inte har gjort så mycket så har tiden rusat fram.

Nu är jag i stan med ryggvärk och har en massa saker som ska förberedas inför Allhelgonamarknaden på Rödön. Make och hund är i Luleå över helgen, där vår käre hund har gjort bra ifrån sig på dagens jaktprov. Så roligt! Jag har haft en innedag och det känns, jag blir tung i kroppen och mår inte bra. Det var längesen som jag var inomhus en hel dag.

Tillvaron rullar på, jag känner mig lugn inombords. Kanhända bakar jag en äppelkaka ikväll och firar hösten, som kanske är den vackraste av årstider.

måndag, september 26, 2016

Flyttfåglarna och jag.


Nu samlar de ihop sig, snart går färden söderöver.


Jag eldar i kaminen för det börjar bli kallt nu. Snart är det även dags för mig att
flytta. Inte lika långt som tranorna, mest bara över bron.


September har varit en underbar månad med många vackra dagar. Nu väntas det frostnätter, det är vackert det också. Snart måste vi stänga av vattnet i stugan och då vet vi att det är dags att göra vinter.

Innan dess njuter jag av allt det höstvackra.