måndag, oktober 07, 2019

En slags sorg


Vissa dagar kan kännas som en solnedgång, det skymmer och sen blir det mörkt. En tanke, en känsla, som gör att ledsenheten tar över. Idag är en sån dag, trots att solen skiner. 

Vad som väckte denna känsla idag var en annons för en kyrklig sammankomst, en dag med måleri, skriveri och sång. Precis som en sån dag jag var med och utförde ett antal gånger för ett antal år sen, minnet av hur roligt det var kom plötsligt till mig. Sedan kom en slags sorg, en sorg över att det känns som att allt har tagit slut. Jag blir aldrig mer tillfrågad om att medverka i olika saker. Det beror säkert på att människor vet att jag inte orkar så mycket längre på grund av min sjukdom, det är säkert i all välmening. Trots det så känns det sorgligt. Ska det inte bli mer än så här?

Jag tänker också på hur snabbt man glöms bort i sammanhang som har varit så självklara. Jag har gjort så ofantligt mycket i mitt liv, har alltid varit på språng. Jag har så många fina minnen men, ska jag leva på dem resten av livet? 

Man ska inte jämföra sig med andra, jag vet, ibland gör jag det ändå. Människor som fortsätter att utvecklas och gör en mängd roliga saker, jag gläds med dem men känner ett slags utanförskap. Här går jag i mina säckiga byxor och drar benen efter mig medan de flänger runt på allt möjligt roligt. Jag vet att det är ett omoget tänk, ibland är jag inte så klok och mogen som jag skulle vilja vara.

Dessa känslor är dessbättre inte statiska, de kommer inte så ofta. Jag trivs för det mesta men när sjukdomen gör sig påmind kommer denna sorgsenhet över mig. Hur det blev med livet, hur liten min värld helt plötsligt blev. 

Vi pratar oftast om sorg när det gäller dödsfall, det finns så många andra sorger som glöms bort. För mig känns det viktigt att prata om det, låta orden präntas ner. Då lättar det inombords och jag kan se glädjen i det lilla igen.

tisdag, oktober 01, 2019

Från...

förra veckans resa till Makarska i Kroatien, 25 plusgrader och ett ljummet hav. Sköna dagar med sol, bad, god mat, promenader och många steg i trappor till vår lägenhet som låg fyra våningar upp.


Till...

dagens snöväder här hemma.


Jag säger bara...

USCH OCH FY!



onsdag, september 18, 2019

tisdag, maj 07, 2019

Några dagar i Barcelona

Vi har varit i Barcelona några dagar. En stad med vacker arkitektur och många härliga små restauranger. Någon värme bjöds vi inte på men ett helt ok väder att strosa runt i.

Vi bodde i området Born, en av de äldsta stadsdelarna i staden. Vi hade turen att få låna en lägenhet av en av vår äldstas kompisar. Det var fantastiskt att kunna sitta där och se ut över stadens vardagsliv.

         Vi besökte Sagrada Familia, Gaudis mästerverk som fortfarande inte är helt färdigbyggd.

                                                                  En mäktig katedral

                   De färgade fönstren speglade av sig på väggarna och gav ett fantastiskt ljusspel.


Vi åkte hop on-hop of buss och fick se mer av Gaudis arkitektur, som finns lite varstans i staden.


                Vi åt så mycket god mat, tapas i dess olika former och smaker. Tror aldrig jag känt sådana                   smakupplevelser förut.


                              Besök i saluhallen med dess stora utbud av mat och grönsaker.


                                         En promenad bland stadens kullar och vackra parker.


Blåsig strand och kallt hav.

Man hinner uppleva mycket under några dagar. Så härligt att se och uppleva nya platser. Nu är jag påfylld för att bra tag framöver.

Vill du veta mer om Barcelona kan du exempelvis läsa här

söndag, april 21, 2019

Påsk på fjället

Här sitter dom, systrarna, på fjället där vi firat påsk sedan deras barndom. Numera äger makens lillebror stugan och vi brukar hälsa på den en dag vid påsk.

Jag tänker på vad barndomen sätter sina spår, vissa saker vill man återuppleva igen och igen. Som det här med påsken, så viktigt för alla våra tre barn att få söka sig tillbaka till fjällsluttningen med korvgrillning och kanske en skidtur. Att sen gå tillbaka till stugan för att avsluta dagen med pulkaåkning utanför stugans backar, precis som de gjorde när de var små.

Som förälder känns det så härligt att vi kunde erbjuda dem detta när de var små, att det finns en glädje i att återuppleva det. Jag kan minnas att det var ganska kämpigt att packa bilen med packning, mat, barn och hund och dra upp till en liten stuga. Ändå så mycket glädje när vi väl och vackert var där. Minns att vi bodde fyra vuxna, fem barn och en hund i den lilla stugan och det funkade hur bra som helst.

I år hade vi bara påskafton att "spela på" och det kunde inte bli bättre, strålande sol hela dagen. Vi njöt av dagen allihop.

Idag regnar det. Vår äldsta med sambo har återvänt till Stockholm, nu väntar middag med de övriga barnen och svärdottern. Tänk så mycket det betyder för mig att ha familjen samlad. Det är nog det som glädjer mig mest av allt.

God fortsättning på påsken!

fredag, mars 29, 2019

Att måla skänker mig glädje.


Jag är inne i ett målarflow, som det så vackert heter. När jag hade gjort färdigt bilden här ovan såg jag att husen var sneda. Det gjorde mig irriterad, samtidigt tänkte jag att det kan vara lite charmigt med sneda hus. Gör om och gör rätt, brukar jag tänka men inte denna gång. 

En del människor frågar mig om jag inte har tråkigt när jag går hemma och "skrotar". Inte ett dugg, brukar jag svara. Att måla skänker en sådan glädje och den räcker långt. Att få försvinna bort i färger, formen och fantasin, det är något av det roligaste som finns. Hur sen resultatet blir, det är en annan sak. Ibland kan resultatet bli sneda hus och vad gör väl det? Huvudsaken att man har kul.

söndag, mars 03, 2019


Jag minns den där kvällen, vi skulle precis sätta oss och äta middag. Jag hade lagt upp mat på min tallrik, torskrygg och ris. Jag var hungrig. Klockan var runt sex och precis när jag satte mig ringde telefonen, okänt nummer. Säkert en försäljare, tänkte jag och tog första tuggan av min mat. Det plingade till i mobilen, ett sms. Snabbt var jag där och kollade vem det var och vad den ville. 

Hej. Har försökt nå dej per telefon. Blodproverna ligger inte normalt och behöver utredas mer redan i morgon. Ring mig snarast om detta, nu ikväll. …...distriktsläkare...…..hälsocentral.

Just där och då blev det tomt inom mig. Jag hade varit på hälsocentralen dagen innan och tagit prover för min konstanta trötthet och blåmärkena som dök upp utan anledning. Nu var det kört. 

- Jag är sjuk, jag måste ringa läkaren, sa jag till maken.

Jag gick in i sovrummet och ringde. Läkaren var allvarlig, jag förstod att något var riktigt fel.

- Proverna tyder på att du har någon form av blodcancer, sa han. Du kommer att få en tid på sjukhuset i morgon för ett benmärgsprov, när svaret på det provet kommer vet vi vilken form av cancer det är. 

Han pratade på, jag hörde orden men de gick inte riktigt in. Med ens kände jag hur sjuk jag var, något som jag känt länge men inte förstått. 

- Har du någon hos dig?, undrade läkaren.

Så dags att säga det nu, tänkte jag men sa inget. Och visst fanns maken där, lika chockad han som jag. Samtalet avslutades.

Middagen slängde jag i soporna och sedan den kvällen kan jag inte längre äta torskrygg.

Jag fick min diagnos och nu går jag på livslång bromsmedicin. Chocken har lagt sig och jag lever ett ganska bra liv, trött och stundvis orolig men ändå med en tillit att detta ska funka.

Vad jag ofta har tänkt på så här efteråt är hur jag fick detta besked. Att få ett sådant sms känns inte helt ok. Ska inte sådana besked ges IRL? Tänk om jag inte hade haft människor omkring mig som hjälpte och stöttade. Hur hade jag hanterat beskedet?

Det går inte att göra ogjort nu men visst finns tankarna där emellanåt. Det gäller att vara stark för att vara sjuk, brukar det sägas. Jag kan inte annat än instämma.