fredag, augusti 18, 2017

Rädslan får inte ta över


Det sista dygnet i Kroatien blev vi tilldelad en liten lägenhet i gamla stan istället för på det hotell jag hade bokat. I den trånga gränden var det relativt lugnt men på tvärgatan nedanför rådde "turistkaos". Mängder med barer och restauranger och massor av turister som trängde sig fram.

När vi gick där på kvällen kände jag en plötslig panikkänsla. Tänk om det kommer en bil och mejar ner oss eller om någon utlöser en bomb. 

Senare under kvällen när vi satt i vår lilla lägenhet började det smälla. Skotten ekade i den lilla gränden. Jag blev alldeles kall. Vad händer? Jag öppnade försiktigt vår dörr och tittade ut. Jag hörde inga skrik. Jag såg inga människor springa nere på turiststråket. Jag skymtade något på himlen ovanför stenmuren, insåg att det var fyrverkerier.

Det här är en ganska ny känsla, den att vara rädd för att eventuellt bli dödad när man befinner sig på sin semesterresa.

Nu har det hänt igen, denna gång i Barcelona, en av de turisttätaste städerna i Europa. Mitt på turiststråket. Jag finner inga ord för det lidande som uppstår. Men jag vet att rädslan har fått sitt fäste i mig.

"Jag vägrar vara rädd", är det många som säger och det är bra. Trots den tanken så tror jag att det finns ett litet omedvetet frö inom många av oss, ett frö av rädsla. Det kan hända även mig.

Något kan hända oss när som helst och var som helst, vi kan inte stänga in oss. Trots det finns det lilla fröet inom mig, det ger sig till känna varje gång ondskan får råda. Då gäller det att hitta en motpol, något som känns positivt. Om jag inte gör det kommer denna rädsla att ta över, ur det kommer inget gott.

Håll om varandra dessa bistra tider, visa varandra att kärleken är större än rädslan. Det är det enda vi kan göra, om och om igen.



söndag, augusti 06, 2017

Sommaren som aldrig riktigt kom igång

Vi är redan inne i augusti månad. Var tog sommaren vägen? Den med soliga, lata dagar och ljumma kvällar? Just den sortens sommar har inte existerat i år, de varma dagarna har varit få. Kanske just därför känns allt lite snopet just nu, det blev liksom ingen riktig sommar.

Tack och lov för våra dagar i Istrien/Kroatien. Där upplevde vi sol, värme och ljumma kvällar. En ynnest att få ha det så och jag är så tacksam.

                          Som jag älskar detta hus, denna plats.

                                           Och denna utsikt.

Får jag en vecka varje sommar här så är jag nöjd. Jag behöver inte uppleva fler delar av världen, inte som det känns just nu i alla fall.

Platser som känns som att komma hem, de vill man återvända till

måndag, juni 26, 2017

Midsommarhelgen är över


Så var den över, midsommarhelgen 2017. Jag blir alltid lite vemodig när en "traditionshelg" är över. Hur blir det nästa år? Kommer alla vara med?

I år var det vi, gamla mor och ungdomarna som firade, de övriga var på resa och kunde inte vara med. Traditionsenlig lunch med gamla mor, i år fick vi sitta inne för det var aningen för kallt för en frusen 94-åring. Vår yngsta spelade sen gitarr och sjöng somriga visor.

När kusinerna sedan kom plockades det blommor och gjordes midsommarstång, gamla mor satt i en stol, inbäddad i en yllefilt, och såg på. Mina svärföräldrar kom ner en stund och det blev en massa prat och skratt.

Efter stångresningen drack vi kaffe och åt jordgubbstårta, sedan var mamma trött och fick skjuts hem till stan. Vi andra grillade och åt en sen middag, därefter ett quiz som dottern hade gjort, ett svårt sådant. Kvällen avslutades med fresbeegolf i skogen men då var jag så trött så jag la mig på sängen och pustade ut.

Resten av helgen har mestadels tillbringats inomhus då det har regnat och varit kyligt. Skönt med några lata dagar med bokläsning och flera små sovstunder.

Sommaren vill inte riktigt infinna sig här i Jämtland, idag är det 8 plusgrader och regn. Om två veckor befinner vi oss (förhoppningsvis) i den lilla byn i Kroatien, där lär det nog vara varmare. Om jag längtar? Ja!


tisdag, juni 20, 2017


När man bor i Norrlands inland och försommaren bjuder på kyliga dagar då kan man bege sig till staden och besöka en keramikbutik.
Där kan man finna små bedårande, uppnosiga hundar. Priset tillåter inget köp men titta är gratis.

söndag, juni 11, 2017

Den bästa tiden


Jag älskar dessa ljusa sommarnätter. Klockan tolv på natten är det som mörkast. helst vill jag inte gå och lägga mig utan bara vara ute och njuta av tystnaden, ja förutom fågelsången då. Igår lyste även fullmånen och det blev en dimension till av allt det vackra.

Det här är nog min bästa tid på året, alla förväntningar på vad som komma skall. Som de flesta önskar jag att sommaren blir varm, att vi får njuta i vårt lilla paradis. Några födelsedagar ska vi också fira, så har vi en fin semester att se fram emot.

Det är härligt att längta. Hur det sen blir, ja det vet ju ingen.



fredag, juni 02, 2017

Vi är inne i juni redan

Maj månad är slut, den kallaste på många år. Jag har nu bott här ute i skogsbrynet över två veckor och har frusit mesta varje dag. Vad gör jag hela dagarna?, finns det en del som undrar. Ja vad gör jag? Hämtar ved, eldar i kaminen, ligger en stund på värmedynan, går en sväng i skogen med Otis. Läser en hel del och målar. Det går ingen som helst nöd på mig, jag har det lugnt och skönt. Det enda jobbiga är att värken tilltar när jag fryser, just därför är det lager på lager med kläder som gäller.

Visst kan jag längta efter vår varma lägenhet stundvis, nu har vi ju lånat ut den under sommaren plus vattenskadan i köket, så jag håller mig här ute. Någon gång ska väl värmen komma även till oss?!


Det är ljuvligt att kunna gå rätt ut i skogen bakom stugan, låta Otis springa lös och veta att vi är ensamma där. En befrielse värd mycket.

Även fast vi bor nästan vid vägs ände så träffar jag många människor. Grannar fram på byn som promenerar förbi och stannar till för att prata en stund. En av Otis bästa kompisar går ofta förbi med sin matte och då blir det en stunds lek för dem och prat för oss mattar. Nu har vi ju även åretruntgrannar på ängen framför oss. Svåger och svägerska som byggt ett nytt hus där under vintern. Så roligt att inte vara helt ensam, så kul att kunna dela på vissa saker (typ traktorn). Att ta ett glas vin tillsammans på fredagskvällen eller spela ett parti kubb. Även om vi inte ses vissa dagar så känns det fint att veta att de finns där, härligt att se det lysa ute på ängen när kvällarna blir mörka om någon månad.

Men nu skiner solen och jag ska passa på att få ett D-vitaminintag. Helgen ska
f ö bjuda på regn och ca 9 grader så det gäller att lapa in solstrålarna när de behagar visa sig.

Önskar er en fin pingsthelg!

fredag, maj 26, 2017

Kyliga maj.

En av de få soliga dagarna i maj. Vi åkte ner till sjön där det var stilla och vackert. Vattnet var isande kallt.

Maj månad har varit kall och tråkig, endast några dagar med sol. Jag vet att jag bor på fel plats om jag vill ha sommar redan i maj, ändå blir jag påverkad av kylan.

"Men titta inte på alla bilder då", säger maken när jag kommenterar bilder på fb och Instagram.  Bilder som visar sandstränder, bad, bara fötter, fikastunder i gröngräset. Jag skulle behöva stänga ner dessa flöden om jag inte skulle kunna se bilderna, det vimlar av dem. Över hela Sverige känns det som, fast det är inte sant, Norrlands inland bjuder inte på sommarbilder.  

Jag sitter i stugan och eldar, har ingen lust till trädgårdsarbete, inte än. Jag inväntar varma dagar. Undrar hur länge jag måste vänta?