måndag, september 26, 2016

Flyttfåglarna och jag.


Nu samlar de ihop sig, snart går färden söderöver.


Jag eldar i kaminen för det börjar bli kallt nu. Snart är det även dags för mig att
flytta. Inte lika långt som tranorna, mest bara över bron.


September har varit en underbar månad med många vackra dagar. Nu väntas det frostnätter, det är vackert det också. Snart måste vi stänga av vattnet i stugan och då vet vi att det är dags att göra vinter.

Innan dess njuter jag av allt det höstvackra.

torsdag, september 15, 2016

Det var en underbar dag igår. Jag och vår yngsta åkte till Nulltjärn, strax bortom Vålådalen. Tjugo grader varmt och vindstilla. Vattnet var iskallt så något dopp blev det inte, däremot en fin liten vandring och lunch i det fria.


Tack för alla dessa fina höstdagar!

måndag, september 12, 2016

Fjäll om hösten.

Är det någon gång som jag längtar intensivt efter fjällområden så är det under hösten. Vidderna, färgerna, tystnaden. Det ger mig nästan en magisk känsla. Varje höst försöker jag komma iväg på någon liten tur. I lördags åkte jag, ena dottern och sonen till Arådalen, en plats som jag aldrig tidigare besökt.

Efter en kort vandring genom björkskog kom vi till kalfjället. Att vandra uppför är tungt men helt underbart när man kommit en bit och kan blicka ut över vidderna.


Mil efter mil med orörd mark och ett helt pärlband med fjäll. En mäktig vy.

Barnen gick vidare mot toppen, en tur som kändes övermäktig för mig och min slitna kropp. Jag satte mig i ner och vilade istället. Tog en kopp kaffe och bara njöt.


Tystnaden var kompakt, om man nu kan säga så om tystnaden. Jag lade mig ner på den mjuka marken och kände en porlande glädje inom mig. Tänk att få ha det så här bra! När jag så småningom satte mig upp igen hade jag fått sällskap.


Jag tycker om renar, de är otroligt vackra. Att få närkontakt med dem kändes som en stor ynnest. Jag satt helt stilla för att inte skrämma dem. Jag var ju på deras mark, så att säga.

Så småningom vände vi tillbaka ner till turiststationen, där vår bil stod och väntade på oss.


En fin dag att lägga till minnesbanken.


tisdag, september 06, 2016

Beslutsångest

Jag vill hålla kvar sommaren men det går ju inte. Hösten tränger sig på mer och mer och det är bara att gilla läget. Löven gulnar, mörkret kommer allt tidigare om kvällarna och luften är höstfrisk.

Jag står mitt emellan beslutet om, att bo kvar i stugan så länge som det bara går eller flytta in till lägenheten snart. Det finns för- och nackdelar med bägge besluten. Här ute är allt ganska enkelt, Otis kan springa ut fritt på stora ytor. Jag behöver inte bry mig om hur jag är klädd när jag går ut. Det behöver jag iofs inte i stan heller men nog skulle folk höja på ögonbrynen om jag gick i nattlinne, stövlar och fleecetröja på mina promenader. Här är det tyst, inga grannar som låter och ingen trafik som dundrar utanför fönstren.

I stan behöver jag inte elda för där är det varmt i lägenheten. Där tar det inte en halvtimme att komma in på nätet. Det är nära till affärer och jag träffar oftast någon att prata med under mina promenader. Jag behöver inte gå ut för att besöka toaletten och det finns värme i badrummet.

Som sagt, för- och nackdelar. Jag vet hur less jag brukar vara när våren kommer, hur jag längtar efter att flytta ut. Det är kanske så att jag ska stanna här september ut, då förkortar jag stadslivet med en månad (jag brukar flytta in i början av september).

Eller så gör jag så att jag tar en dag i taget, det blir nog det bästa.

fredag, augusti 19, 2016

När cancermolnen tornar upp sig.

Mörka moln tornar upp sig på himlen, så som det har gjort under många av årets augustidagar.

Mörka moln tornar upp sig på ett helt annat sätt inom oss människor. Jag tänker på beskedet om att man drabbats av cancer. Än en gång får jag vetskap om att någon fått ett sådant besked. Cancer, som drabbar så många och är en så tärande sjukdom.

Förr i tiden kallades sjukdomen kräfta, något som få drabbades av, känns det som. Kanhända finns det ett stort mörkertal kring sjukdomen då forskningen inom området inte hade kommit så långt som idag.

Jag minns när jag gick i fyran och en flicka i sexan dog i kräfta. Jag minns att flickan var sjuk ofta och att hon var  lågmäld, tunn och blek. Inte förstod vi vad det var för sjukdom hon hade, bara att det var något farligt. Något man kunde dö av. Jag minns dagen när flaggan hissades på halv stång. Hon var död. Inget mer om det. Ingen lärare som tog upp ämnet döden med oss. Vi barn pratade om det men det var för svårt att ta in, att hon inte fanns mer. Jag minns att jag fick svårt att somna om kvällarna, jag var rädd för att inte vakna mer. Och tänk om jag fick kräfta jag också! Det kanske smittade. Jag kan inte minnas att vi pratade om döden hemma, det konstaterades att människor hade dött, inte så mycket mer.

Tillbaka till vad vi idag kallar cancer. Så många i min omgivning som har haft det och klarat sig bra, men vägen dit har varit lång med många tuffa behandlingar. Det finns även de där cancern har varit obotlig och de har dött.

Jag är ofta så tacksam över varje dag då jag kan kliva upp och vara frisk. Min smärtproblematik är stundvis tuff men den är hanterbar.

Inget vet vi om morgondagen. Ingen vet vem som står "på tur".

Och till alla som kämpar skänker jag varma, omslutande tankar.


måndag, augusti 15, 2016

De goda vinernas distrikt.

Tycker man om goda viner är Istrien ett eldorado. Överallt i landskapet såg man vinodlingar. Den röda jorden är tydligen specifik för Istrien.


Familjen Deklic´, som vi hyrde huset av, är en av de största vinproducenterna i Istrien. Sonen David är fjärde generation vinodlare.


Vi blev inbjudna till gården för att testa deras viner. Underbara viner och trevligt samtal med David. Vi fick veta mycket om hur det är att leva i Istrien.
Farmor i huset hade bakat fritule till oss. Små friterade bollar som var mycket goda. När vi skulle åka hem fick vi med oss skålen med allt som var kvar i den.

Sedan mötte vi det stora åskvädret. Vilket skådespel! Vi stod i vårt utekök medan regnet piskade utanför och himlen lystes upp av mängder med blixtar.

Nu avslutar jag den här reseskildringen. Kanhända blir det något bildinslag framöver, just för tillfället får det vara slut.

En sak kan jag tillägga, jag är inte färdig med detta landskap än. Vi planerar redan in en resa nästa sommar.



tisdag, augusti 02, 2016

En resa, del 4. Rovinj.

Vi skulle hitta en enslig strand vid havet, trodde vi. Inte en chans att det gick. Vi åkte och åkte, svängde in på småvägar som alla slutade vid något resort eller campingplats. Till sist hamnade vi i Rovinj, som visade sig vara en mycket vacker gammal stad.

De som ville bada begav sig till klipporna längs ut på stadens udde. Själv satte jag mig på en bänk och blickade ut över havet.

Sedan shoppade vi vid marknaden på torget. Så härligt att gå runt där och få provsmaka på inhemska olivoljor, honung, frukt och grönsaker.






Vid nästa Istrienresa vill jag återvända till den här charmiga staden.

Fortsättning följer...