fredag, juli 22, 2011

Oslo



Mitt i allt det vackra


allt det som får en att tro på


det goda livet


Mitt i allt detta


möts jag av nyheten om


explosioner och död


Så nära


Och i TV:s Rapportsändning


dyker pojken som bodde på byn upp


Han är mitt i kaoset


har fått glassplitter på sig


Och jag tänker på min väninna


i staden


i vårat grannland


All skönhet grumlas för en stund


Så sorglig världen kan vara


ibland.




6 kommentarer:

Vonkis sa...

Väldigt vackert skrivet om det sorgliga.

Eva sa...

Ja, ofattbart, går inte att tänka på det, ändå är det precis bara det man gör hela tiden.

Gunilla sa...

Fint skrivet!

Evas blogg sa...

Tack Vonkis! Ja sorgligt är det. Mycket sorgligt.

Eva: Just så. Det släpper inte taget om ens inre.

Gunilla: Tack ska du ha!

Elisabet. sa...

Det är så förfärligt hemskt att man får andnöd, nästan.

Arma barn! Arma föräldrar!

Evas blogg sa...

Elisabet: Ja så är det. Och när jag ser bilden av massmördaren som leende åker till häktningsförhandlingarna i polisbil, då ryser jag.