fredag, mars 13, 2009

Återbesök

Den 17/2 satt jag vid köksbordet och tänkte på pappa. När jag tittade ut satt han/hon därute på balkongen. För mig kändes det som ett tecken.

Sedan dess har fågeln inte setts till.


Under förmiddagen har jag gått igenom bilder från det senaste året. Många bilder på pappa och det kändes så overkligt att se på dem. Han var så levande på bilderna, glad och nöjd. Jag kan fortfarande inte fatta att han är borta.


Nyss satt jag och drack kaffe vid köksbordet. Jag såg något fladdra till i ögonvrån. Och titta!


Där var fågeln igen.

Det kändes tröstefullt på något vis.

7 kommentarer:

Christina sa...

Det förstår jag, att fågeln känns som ett tecken och ger tröst.

Fint.

Marskatten sa...

Så fint.
Lille pippin...det är klar att det kom en trösterik hälsning med sidensvansens besök.
Kram!

Madicken sa...

Så fint
:)

Jeez sa...

Hälsningar är fina! Vi behöver dem. *kramar om*

Evas blogg sa...

Christina: Ja, lite märkligt att den satt där idag igen.

Marskatten:) Tack!

Madicken :)

Jeez: Ja visst gör vi! Tack!!

Vonkis sa...

Han håller koll på dig :-)

Evas blogg sa...

Vonkis: Ja, jag tror det :)