Bibelns dag

Inspirerad av Jämtlandstösen har jag funderat över tre bibelcitat som är och har varit viktiga för mig. Ingen lätt uppgift men nu har jag kommit fram till:

De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du? Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne. ( Johannesevangeliet 8: 3-8 )

Det är så lätt att döma andra utan att reflektera över hur man själv är. Denna text har hjälpt mig många gånger när jag känt mig frustrerad över andras sätt att vara eller handla. Hur är jag själv? Hur skulle jag handla? I bibeltexten är det ingen som kastar den första stenen, alla går därifrån. Och jag tror att det är så, när vi börjar reflektera över oss själva blir det inte längre så självklart att döma andra.

Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna. (Matteus 13:31-32)

En text som hjälpt mig i stunder av otålighet. Att vänta är inte helt lätt, vi vill gärna se snabba resultat. Men om vi har tålamod kan det vi väntar på bära frukt. Allt går inte snabbt, en del saker behöver få tid på sig att gro och växa. Bara vi orkar vänta.

Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. (Första Korinthierbrevet 13: 1-3)

Dessa ord har jag gråtit till. Gråtit så jag trodde mitt hjärta skulle slitas i stycken. Det var när jag såg filmen "Den blå filmen" första gången. Orden var så befriande. Äntligen kunde hon känna kärleken till livet. För jag tror att det är så: vi kan vara vältaliga, höja oss över andra, tro oss veta sanningen, ha ett vackert yttre, mycket pengar ....

Men utan kärlek är vi ingenting. Då menar jag inte kärleken till en person utan kärleken till livet, oss själva och andra.