onsdag, januari 23, 2019

Vita skor och minnen.


Skorna, som en liten Eva sprang omkring i. Nötta. Älskade. Så fin en liten flicka kan känna sig i vita, blanka skor.

Nu hänger skorna på min barndoms lilla stol och väcker minnen. Vem var den här lilla flickan? Jag minns henne som glad. Den där glädjen som finns innan man förstår att världen inte bara är god. Glädjen över varje ny dag. 

Vi bodde i ett litet radhusområde med stora, öppna ytor kring husen. Det var min värld. Vi hade kullarna som vi åkte skidor och tefat på om vintrarna. Om somrarna hade vi ängarna, träden att klättra i och den lilla bilfria gatan att cykla på. Vi var många barn i området, det fanns alltid någon att leka med.

Det var en fin tid, i alla fall som jag minns den. Det var sen orosmolnen började hopa sig. Vi flyttade från världen som var min. Allt blev nytt, ovant och lite skrämmande. Nya människor att relatera kring. Jag blev blyg kring allt det nya, kände mig inte hemma. 

De vita skorna var, sedan länge, undanstoppade. Det var nya tider nu. Jag hade blivit "stor". I och med det tror jag att den lilla Eva blev mindre glad. Jag upptäckte att världen där ute inte var helt genomgod. Mötte blickar som inte var snälla och hörde ord som var fula. Vem var jag nu, i en tillvaro jag inte kände igen?

Skorna finns här, på stolen. Väcker minnen från en tid långt borta. Jag är glad över att minnena finns kvar, både de glada och de sorgliga. Det är de som har format mig till den jag är idag.


4 kommentarer:

Elisabet. sa...

Och vilken underbar bild, Eva!

Evas blogg sa...

Tack Elisabet!

WalkaboutSweden sa...

Älskar bilden
& och texten kunde lika gärna handla om mig.


Barbro

Evas blogg sa...

Barbro: Tack! Tänk, så lika det kan vara.