måndag, september 24, 2018

Jag kan aldrig mer kalla mig frisk.

Jag blickar ut genom fönstret för att fånga de vackra höstfärgerna. Vad jag mest lägger fokus på är att fönstret är så smutsigt. Sen rycker jag på axlarna, låt de vara smutsiga, det finns annat att tänka på.

Den senaste veckan har gått upp och ner rent känslomässigt. Det som jag trodde var högt blodtryck eller kanske diabetes  visade sig vara kronisk leukemi.
Först kom chocken, sen alla frågor och en stor ledsenhet. Nu har det gått två veckor sen jag fick beskedet och jag börjar tänka på framtiden (borde inte). Hur länge får jag leva med den bromsmedicin jag äter? Tänk om den inte hjälper!

Något annat som slog mig idag är, jag kommer aldrig mer att kunna kalla mig frisk. Jag kommer att leva med denna sjukdom. Det kändes på något vis övermäktigt. Men ändå, långt här inombords finns en tillit till att detta ska fungera och att jag får många år till här i livet.

Som sagt, det går upp och ner.

Inga kommentarer: