lördag, oktober 20, 2018


Det var den där dagen jag satt i skugga under ett träd och tittade ut över havet. Vi hade upptäckt denna lilla by med en restaurang vars kök var litet som ett gatukök. Väntan på maten var lång men när den sen kom var den underbart god. Vid den här platsen var det nästan inga turister, få hittade hit. Här satt jag och njöt av värmen, doften från havet och glädjen över att hitta en sån vacker plats.

Det var då, i början av juli. Då, när inga orosmoln fanns på himlen. 

Minnen behövs när livet tynger. De skänker glädje. Så fint att det finns många goda minnen att se tillbaka på.

4 kommentarer:

Walkaboutsweden sa...

Låter (och ser ut som) som en riktigt fint minne.

Hajan sa...

Lilla vän., så underbart att du är här igen.
Har saknat dig här på blogglistan.
Man kan lära sig att leva med sina motgångar också.
Så underbart Du skriver, tyvärr är det så att man inte kan bemöta alla grejer som händer. Hoppas D skriver ibland, vi tänker på Dig, men vad hjälper det. Joo det finns alltid någon som har det ännu värre.
Hoppas Du får vara stark i din vilja, önskar gammelgumman i Östergötland.

Elisabet. sa...

Precis, Eva!
Printa ut bilden och sätt den där du ser den ofta! Kram på dig!

Evas blogg sa...

Walkaboutsweden: Mycket fint!

Hajan: Tack ska du ha!

Elisabet: Det ska jag göra. Kram.