Det var den där dagen jag satt i skugga under ett träd och tittade ut över havet. Vi hade upptäckt denna lilla by med en restaurang vars kök var litet som ett gatukök. Väntan på maten var lång men när den sen kom var den underbart god. Vid den här platsen var det nästan inga turister, få hittade hit. Här satt jag och njöt av värmen, doften från havet och glädjen över att hitta en sån vacker plats.

Det var då, i början av juli. Då, när inga orosmoln fanns på himlen. 

Minnen behövs när livet tynger. De skänker glädje. Så fint att det finns många goda minnen att se tillbaka på.