söndag, april 17, 2016

I väntans tider


Ja, jag går i väntans tider. Jag väntar på att få flytta ut till vårt lilla torp vid skogsbrynet. Jag väntar på att få dricka mitt morgonkaffe i den fina muggen som jag fick i födelsedagspresent ifjol. Och få sätta vitsippor i den lilla vasen som jag köpte av en keramiker förra våren.

Jag längtar efter tystnad och skogsdoft. Efter fågelkvitter och jord under naglarna.

Fortsätter våren sin framfart är det inte så långt kvar tills vi kan packa våra väskor.

Inget är som väntans tider.

10 kommentarer:

Karin Härjegård sa...

Du har verkligen något härligt att längta till!

Evas blogg sa...

Karin: Ja visst har jag!!

Elisabet. sa...

Och den där längtan .., den är nästan lika härlig som när det blir av på riktigt.
Jag letar ofta efter små vaser, lämpliga till pyttesmå buketter, men det är inte alldeles enkelt att hitta såna. Dom får ju inte vara för vida upptill.

Evas blogg sa...

Elisabet: det håller jag med dig om. Jag tror att vi behöver våra längtor. den här pyttevasen är jag så glad över, passar precis till pyttebuketter.

Hajan sa...

Allt verkar så konstigt, i går blev jag verkligen överraskad på
detta konstiga väder. Blåste riktigt snålt ute, den lilla
kvinnan som satt utanför min affär, frös så hon darrade.
När jag väntade på min Färdtjänst kom hon fram och vinkade till mig.
Mig stör de inte i alla fall.
Väldigt bra program om dessa tiggare nu på SVT.
> Jag vill inte byta med dem.

kram från Hajan

Evas blogg sa...

Hajan: Ja vädret är som det brukar vara i april här, ena dagen snö, nästa sol och så lite regn. Jag visst är det programmet bra! Nej de har det tufft, tänk att bo på en offentlig toalett eller under en presenning. De behöver all hjälp de kan få.

Polargrevinnan sa...

Jag delar din längtan till landet. Jag har ingen stuga utan en husvagn som jag ställt på min sons tomt. Deras stuga var alldeles för liten för att jag också skulle få plats. Så jag har en egen kupe. Barnbarnen som nu är vuxna har
gillat att komma ner till farmor, hon hade ju ibland något att bjuda på.
Nu kan jag vara där alldeles själv och njuta av tystnaden och nu på våren av
fågelsången. Min Polar börjar bli gammal (liksom jag) men än funkar gasol och
el. Den har växt fast,den har stått där i femton år.
Trevlig blogg du har.
Kram och på återseende.
Viola

Evas blogg sa...

Polargrevinnan: Vad härligt att du har din husvagn. Att få vara nära naturen är fint, i alla fall sommartid. Tack ska du ha! Välkommen tillbaka.

Tredje året i Hjo sa...

Rätt! Men våren är kall och tar tid på sig. Åtminstone i Hjo, det är väl Vättern förstås.

Evas blogg sa...

Tredje året: Här också, fast så brukar det ju vara hos oss. Vitt på backen igen och kallt. Väntan kan bli lång.