Där stod en gång en gran, just på den plats där jag lyfte kameran och tog en bild. Den hade utsikt både mot stad och landsbygd. Nu är granen borta, igår eldade vi upp dess grenar.
Vi kommer att få grannar vid skogsbrynet, det känns så roligt. Det är svåger och svägerska och hela hundfamiljen. De kommer att bo där året om. Det första jag tänkte när det var klart att de tänkte bygga var: bara de inte tar bort granen! Det är klart de måste ta bort den, där ska ju huset stå.
Jag har funderat på det där, att ett träd kan betyda så mycket. Varför? Jag tror att det handlar om förändringar, något som alltid har funnits försvinner. Inget kommer att bli sig likt och det ger en viss oro inom mig. Det kommer att bli bra, jag kommer att vänja mig vid att vår utsikt inte blir densamma. Jag kommer att vänja mig vid att vi blir fler nere vid skogsbrynet. Och det kommer att bli bra.
Vi är vanemänniskor, mer eller mindre, en förändring får kännas, även om det bara handlar om en vacker gammal gran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar