För första gången på en månad orkade sig idag solen över hustaken. Under tjugo minuter strålade den in i matrummet. Vilken lycka! Särskilt en dag som denna då gamla mor ligger på sjukhuset och livets sårbarhet känns så påtagligt.
En slags tröstesolstråle som letade sig in.
9 kommentarer:
Väldigt fin och talande bild
Vi behöver de där guldstunderna så väl!
Har du sett det här? http://www.christinastielli.se/blogg/2012/1/9/jag-ger-inte-bort-bocker-pa-bokbytardagar.htm
Sara: Tack!
Lena: Ja visst gör vi. Ska kolla länken.
Lena: Nu har jag läst. Tack för att du tipsade. Så roligt!!
En strimma sol kan verkligen ge tröst i tunga stunder! Skönt att ljuset är på väg tillbaka.
Hoppas din mamma kryar på sig så hon får komma hem snart.
Gunilla: Så sant. Ja det är så befriande att dagarna börjar bli längre.
Vonkis: Hon kom hem idag men är mycket matt.
Hej Eva! Du har en utmärkelse att hämta hos mig
Glada hälsningar från
Eva
Eva: Nej men så trevligt! Då ska jag gå in och kolla.
Skicka en kommentar