fredag, oktober 01, 2010

En känsla av ogillande

Jag vill inte förakta andra människor, jag försöker att hålla den känslan borta. Däremot kan jag starkt ogilla vad andra gör. Skillnaden mellan förakt och ogillande är svår att tolka. Vad är vad? Att förakt närmar sig hat kanske? Ibland uppstår i alla fall en stark känsla av ogillande i mig.

Dagens exempel var när jag såg på Skavlan. Ett intressant program med intressanta gäster. Ofta med bra samtal och intelligenta frågor från herr Skavlan själv. I kvällens program fanns den franske matematikern Charlie Eppes med. Han entusiasmerade en icke-matematiker som mig med sitt passionerande berättande om matematik som konst. När då K. Danielsson kom med ett inlägg i stilen "Du kan lära mig matematik ikväll. Jag har en dubbelsäng", med efterföljande hesa skratt, då kände jag ett ogillande. Så plumpt. Så billigt. Om denna kvinna ska inge förtroende, efter alla snyfthistorier i tidningarna, då behöver hon ändra stil.

Och jag behöver fundera vidare på detta med förakt och ogillande.

11 kommentarer:

Elisabet sa...

Ja, inte föraktar jag henne, inte det minsta, men det blev kanske lite enjängt med allt detta om karlabristen .-)

Ett intressant program tyckte jag.

Herremin, vilken fest Craafords hade varit med om! Har du sett danska filmen "Festen"? Om inte: se den!

Maggan sa...

Jag skämdes å hennes vägnar. Det var rätt pinsamt, fast hon förmodligen skulle vara rolig.

Annars är det oftast mycket bra balans i herr Skavlans program.

Tycker
Maggan

carina@pocolococreativo sa...

Jag har inte sett programmet men jag förstår precis känslan du syftar på. Det känns mest som ogillande, och kanske att du känner förakt för ett sånt sätt, synsätt... Jag tror det ligger ute på nätet, ska se efter...

Evas värld sa...

Jag såg precis bara den repliken flimra förbi när vi tampades med teven för att få bild. "Stackars människa!" hann jag tänka innan programmet var borta igen. Fin tevefri kväll blev det.

Evas blogg sa...

Elisabet: Nej förakt kände inte jag heller, tror jag :) Men jag tycker att hon är stillös. Nej har inte sett den filmen så, tack för tipset!

Maggan: Ja hon tyckte alldeles säkert att hon var rolig men det var inte ett dugg kul. Bara så pinsamt.

Carina: Ja jag vet inte riktigt var gränsen går. Men det är hemskt att känna en sådan motvilja mot vissa människors beteende.

Eva: Låter skönt med en TV-fri kväll. Och jag önskar att jag kunde stanna vid den tyck-syn-om-känslan jag också.

Vonkis sa...

Pinsamt var verkligen ordet.

Evas blogg sa...

Vonkis: Eller hur!

Amber sa...

Jag fick liksom ett hål i magen när Danielsson kläckte repliken. Fruktansvärt pinsamt.

Förakt? Njae, jag blev nog mest arg över att hon, som haft så mycket med media att göra, inte begriper bättre.

Ingela sa...

Jag såg det på svtplay i kväll. Det var ett väldigt och riktigt pinsamt tjatande om karlar, mäniskan verkar väldigt svältfödd. Men mot bakgrund av det hon berättade om sitt liv kan man ana att hon är en som inte står så stadigt på egna ben. Det kanske kan ta sig såna där uttryck.

Tyckte mest synd om.

mossfolk sa...

För mig är förakt och ogillande två helt olika saker. Det är klart att man kan ogilla det många människor gör, ofta för att de tycker, säger, tänker och värderar saker som jag på ett eller annat sätt anser opassande eller långt utanför mina värderingar. Fast föraktar dem gör jag inte.

Evas blogg sa...

Amber: Hon förnekar sig verkligen inte. Fortsätter köra det race som hon egentligen säger emot.

Ingela: Ja synd om kan det nog vara. Men även om hon har haft det tufft så är hon en offentlig person och borde göra något åt sin osäkerhet.Nu blir hon bara löjeväckande så som hon beter sig.

Mossfolk: Nej förakt känns som något mycket starkare. Som om man höjer sig själv och ser andra som mindre värda. Nu, fick jag ihop det i tanken. Tack för din beskrivning av ordet!