söndag, oktober 03, 2010

Vouggatjålme

Facebookpratar med en gammal vän. Vi pratar om Vouggatjålme. Denna pärla långt ute i ingemansland, belägen vid Polcirkeln. Där tillbringade vi en vecka för 30 år sedan. När jag ser på hemsidans bilder så minns jag tydligt dagarna vi upplevde där. De mäktiga fjällen. Den klara fjällsjön. De vackra färgerna (vi var där på hösten). Hur det kom sig att vi hamnade där? Vi gick tillsammans på konsthantverkslinjen på Edelviks folkhögskola i Burträsk. Bägge årskurserna samt våra lärare åkte upp till denna vildmark för att måla akvarell och färga garn. Jag kan ännu minnas när vi satt på en fjällsluttning och målade den helt otroliga naturen. Jag kan också minnas hur gott vattnet i sjön smakade. Tänk, 30 år. Var har tiden tagit vägen? Och tänk vad starkt minnet kan vara.

5 kommentarer:

Elisabet sa...

Ja, visst är det förunderligt.

Själv minns jag ett bad i sjön Mjösa i Norge. Exakt på pricken minns jag hur mjukt (som hade någon hällt Comfort i vattnet) vattnet var och när man simmade ut ..,så kändes det som om man befann sig i nån slags sammet.

Det är trettiofem år sedan och känslan är lika stark ännu.

Eva sa...

Ja, det värsta är såna gånger att man känner att tiden rinner så fort. Det gäller att njuta av bara helsike när det sker saker. Känner samma sak med skrivarresor med oss, bildkursen i våras då vi var i Anns växthus och målade och sommarnätterna i Näckten.

SUCK. Men har man tur kan man ju göra om saker....

Evas blogg sa...

Elisabet: Härligt att vi har våra fina minnen kvar! Och att de lever så starkt inom oss.

Eva: Ja man vill stanna tiden. Hålla den kvar. Ja vi hoppas på turen att få göra om igen.

Christina sa...

Wow - så snygg din blogg har blivit!

Evas blogg sa...

Christina: Tack ska du ha!