Vaknade ur en dröm i morse. Vattenmassor och isblock som forsade fram runt omkring mig. Jag tror att det var händelserna på Island som fanns med i min dröm.
Drömkänslan har funnits med hela dagen. En slags oro.
Ute kommer snöskurarna tätt. Ena stunden strålar solen och i nästa vräker snön ner. Snabba kast än hit och än dit. Sedan läser jag på webben: att vår förre Biskop Tony har avlidit. Så tråkigt att höra och så ofattbart. En fin man har lämnat jorden i en alldeles för tidig ålder. Det var nu han skulle göra allt som han inte hade hunnit med när han arbetade, han och hans fru. Den tiden blev alltför kort.
På Island fortsätter glaciären att smälta och lavan att spruta.
Livet - precis som vädret, ömsom sol och ömsom grå, tunga moln och snöskurar.
6 kommentarer:
Ja, det var ofattbart att höra att biskopen gått bort. Vad lite man vet om livet. Vi gör upp så många planer för framtiden men egentligen vet man ingenting. Vad sorgligt att gå miste om den fina tiden efter pensionen, som biskop arbetar man ju i princip jämt, och hinner inte med så mycket mer.
Eva det är väl inte underligt om du drömmer våldsamma drömmar med tanke på allt som händer på Island och era planer!
Jag visste att han var sjuk, men så snopet fort, och så snopet kort pension.
Men jag är glad att jag har fått vara med om honom.
Jämtlandstösen: Jag visst att han hade cancer och fick i lördags höra att han även hade drabbats av en stroke. Ändå, det känns så konstigt att han är borta (även om jag inte kände honom nära). Han var en viktig person för många av oss, under många år. Ja det är så tråkigt att han inte hann njuta av sin pensionering.
Eva: Nej det är nog inte det. Det kommer så nära.
Cecilia: Ja det kändes snopet och tomt. Och visst är det fint att vi har fått träffat denne man, som spred så god omsorg till alla.
Snart är det sommar!
Kram!
Ja, nu verkar hela livet vara lika oförutsägbart som aprilvädret!
Men det är väl det som kan göra tillvaron spännande, tycker jag!
Skicka en kommentar