fredag, februari 26, 2010

Coaching då och nu

Idag finns det coacher för nästan allt. Livsstilscoach, personlig coach, jobbcoach... Det är som om vi inte längre kan tänka själv, vi behöver coaching till det mesta. Och vad handlar all denna coaching om? "Maximera din prestation." "Uppnå resultat." "Förändra liv och karriär." Detta är några av de saker du kan uppnå när det gäller coaching. Allt verkar vara individ- och prestationsbaserat.

När kom denna invasion av coacher till vårt land? Hur såg det ut innan? Jag tänker tillbaka hur vår kultur har sett ut och tänker mig att Bibeln var vår coach under lång tid. I den fann vi en mängd olika coacher som talade om hur vi skulle leva. Skillnaden mellan då- och nutidens coacher är kanske att Bibeln talar om hur vi ska leva utifrån ett Gudsperspektiv. Rättesnörena förde oss närmare Gud och himmelen. Dagens coacher vill leda oss närmare prestationens högbord - vårt nutida samhälle, där vi är våra egna gudar.

En vägledare kan behövas ibland, men inte denna industri av välbetalda människor som ska tala om för oss hur vi ska leva.

14 kommentarer:

Evas värld sa...

Först hade vi konsulter, nu har vi coacher. Jag tror mer på andra sätt att stötta, få stöd, ta råd... vänner till exempel. Kan säkert vara bra ibland med professionellt stöd i vissa situationer - men du har rätt, det har gått inflation i coachandet!

Bloggblad sa...

Det är nog bara uttrycket som är nytt, fenomenet hette väl "goda vänner förr"?

Men jag är modern, jag har också en coach! En f.d. journalist som alldeles gratis stöttar och peppar och lär mig en massa knep när jag skriver för F-bladet. Det är så tryggt. Trots att hon sällan behöver korrigera mig numera, litar alla på när jag säger att hon har läst och godkänt. Annars är de inte så säkra på att jag kan själv. För jag är ju självlärd... och det smäller inte så högt.

kaja sa...

Fenomenet är förfärligt, men ordet är ännu värre!

Evas blogg sa...

Eva: Ja man behöver råd och stöd ibland, men i nästan allt?!!! Och för dyra pengar?! Nej det köper jag inte.

Bloggblad: Ja men att tjäna stora pengar på det är en annan sak. Är det den nya tidens arbete detta? Man kan ju hitta coaching inom nästan allt. Och jag har nog coacher jag också men jag kallar dem inte det :) Mina goda vänner är vad det heter - vänner :)


Kaja: Kan hålla med dig om att ordet är inget vidare :)

Ingela sa...

Även i min bransch börjar det talas om coachning och jag avskyr det hjärtligt. Jag älskar att vara pedagog altså vägledare för barn.

Min gode vän Sven-Bertil har i veckan skrivit enliten betraktelse som jag tror att du skulle tycka om. Här: http://svenbertilgrahn.blogspot.com/2010/02/den-bestaende-bibeln.html

Evas blogg sa...

Ingela: Ja det förstår jag att du tycker. En pedagog är alltid en pedagog. Nu har jag läst hans betrktelse och den var klok på många sätt och vis.

Vonkis sa...

Många har redan sagt så mycket bra så jag kan inte annat än att hålla med.

Jämtlandstösen sa...

Ja, det är mycket coaching nuförtiden. Jag tror det finns både dålig och bra coaching. En bra coach utgår från verkligheten och inte från ett orealistiskt positivt tänkande "ingenting är omöjligt" tillstånd. Ytlig orealistisk coaching tror jag är skadlig, den lägger hela tiden bördan på människan själv om hon inte lyckas nå de högtflygande målen. Det kan bli tungt att bära. Idag finns en tendens att tro att positivt tänkande fixar allt från arbetslöshet till tandvärk. Tyvärr tror jag inte det är så enkelt. Plus all dyrkan som finns kring det " lyckade" som gör många missnöjda med livet.

Londongirl sa...

Ja du har rätt! Har människor slutat att tänka själva?
Råd och vägledningshjälp kan man väl få av vänner, nära och kära?

Kanske var det också så att vi förr levde mer nära vår äldre generation och kunde lyssna mer i vardagen på klokskaper från dem?

Evas blogg sa...

Vonkis :)

Jämtlandstösen: Det har jag också funderat över, all denna positivism - allt går, det gör ju faktiskt inte det och nederlaget kan kännas övermäktigt. Som du säger: man bör vara realist. Och sen går många och är avundsjuka på de "lyckade" och känner sig ännu sämre.

Londongirl: Ja nu för tiden har vi sällan tid att träffas och diskutera och få vägledning av sina vänner. Nu bokar man in sig hos sin coach istället. Och betalar dyra pengar.

Annika sa...

Jag är allergisk mot coacher, avskyr fenomenet med folk som tar betalt för att häva ur sig plattityder och självklarheter. En mentor, det tror jag på, någon som ger goda råd och stöttar - gratis. Att börja kalla lärare för coacher är tragiskt. Håll emot!

Evas blogg sa...

Annika: Ja fler mentorer behövs, inom alla områden. Helt naturliga möten där man kan ge varandra stöd och råd, och som du säger - utan kostnad. En lärare är en pedagog med allt vad det innebär, en gedigen kunskap som inte får försvinna i ordet coach!!

Elisabet sa...

Amen.

Evas blogg sa...

Elisabet: Instämmer.