Så lyder plakatet, skrivet med spretiga tonårsbokstäver. En kille, i långt neddragen mössa, håller plakatet ovanför sitt huvud. Det handlar om ett gäng ungdomar, som igår fanns med under barn- och utbildningsnämndens fullmäktigesammanträde. Deras fritiidsgårdar är nedläggningshotade och ungdomarna fanns med vid mötet, för att delge nämnden sin frustration och sorg över nedläggningsförslaget.
Och jag förstår dem. Gården är som ett andra hem för dem. Där finns kompetent personal, förebilder för många unga, vars hem kanske skapar mer oro än trygghet. Gården är en samlingsplats där det är varmt och tryggt. Alternativet kanske är att vandra runt på stan.
Jag förstår dem. Vilket hån. Det finns inga pengar till dem. Kommunen bygger istället ett dyrt, stort och tomt torg. Höga löner betalas ut. Pengar finns, stundvis. Men inte till fritidsgårdar.
"Vi är er framtid. Varför drar ni in på oss?", lyder en av ungdomarnas frågor.
Jag förstår deras frustration och jag kan tycka att plakattexten är genial:
"Stänger ni gården så pissar vi på eran gård."
4 kommentarer:
Precis det där problemet har jag funderat på mycket i dagarna, det där med hur kommunen väljer att prioritera sina pengar. I Linköpings kommun är det överfulla klassrum och kommer bli alltmer så nästa skolår. Istället för att öka resurser och anställa fler lärare så att man kan få mindre klasser väljer de att investera i "smartboards" (en interaktiv whiteboard-tavla) och jag tror att det handlar mycket mer om hur skolan eller kommunen ser ut utifrån, än vad som faktiskt är bäst för eleverna eller invånarna. Skamligt!
Sara: Ja ytan verkar ibland vara viktigare än hur det ser ut inifrån. En spegling av vårat samhälle kanske? För visst handlar det många gånger om prioriteringar.
Ont i magen. Både av bloggpposten och kommentaren om Linköping.
Cecilia: Ja visst får man? Vad ska man göra? Hur förändra?
Skicka en kommentar