onsdag, november 18, 2009

Dropp och fotboll

Där ligger jag på en skranglig brits med en nål i armvecket. Droppflaskan ovanför. Sjukskötaren pytsar i en spruta med någonting i droppet.

-What is it? undrar jag.

- For pain.

Jaha ja, men vad?!

Good for pain.

Jag försöker konversera lite, visar några myggbett jag fått och säger att det börjar bli mycket mygg nu.

-Oh, antihistamin.

- No, no, no. I don´t need it.

-It´s good, säger han, sjukskötaren och pytsar snabbt i en spruta antihistamin.

Jag ligger där och känner tröttheten komma krypande. I rummet står en TV, det är VM-kval i fotboll, Egypten-Algeriet. Sjukvårdaren och maken följer matchen med stor iver, allt medan dropparna i flaskan försvinner in i min kropp. Droppet tar slut men sjukkötaren är så inne i matchen nu så han ser det inte.

- Hallo, it´s empty now.

-Oh, sorry.

Just då gör Egypten det efterlängtade målet och det blir ett fasligt skrikande i rummet. Jag funderar på om jag ska fixa droppet själv. Men med ett öga på TV:n och ett öga på kanylen fixar han till det, han sjukskötaren.

En ovanlig stund blev det, riktigt trevlig, ja bortsett från att jag låg med dropp. Det kändes avslappnat, inte sjukt. Det var livet som pågick i rummet. Och maken var glad över att han fick se matchen och fick snacka Egyptisk fotboll med en som kunde sin sak.

Man kan närma sig ett land på olika sätt och vis. Detta var kanske inte det man önskar sig men ändå, det blev en fin stund att minnas.

6 kommentarer:

mossfolk sa...

Nej, men fy vad tråkigt att du blev dålig! Klart att det är intressant att närma sig länder men jag vet just inte om det är sättet är vidare önskvärt. Inte alls faktiskt.
Hoppas att ni hann njuta lite av semestern också!

mossfolk sa...

Glömde ju att skriva att det var väldigt bra beskrivet. Ett fångat ögonblick!

eva sa...

Alla erfarenheter är användbara. Du blev väl frisk, hoppas jag, och kan skratta åt och skriva om eländet?!

Kram.

Evas blogg sa...

Mossfolk: Tack! Jodå, vi hann njuta av semestern så det är ingen fara. Men visst hade det varit ännu bättre om jag hållt mig pigg hela veckan. Fast jag ser det som så att man lär sig något av allt, en ny erfarenhet, även om detta inte var den allra roligaste.

Eva: Ja precis. Nu kan jag se det som en härlig berättelse. Ja du vet, vi och våra berättelser :)

Anonym sa...

Just läst upp detta för bloggmadamen som, liksom jag, hoppas att du mår bra.
PV

Evas blogg sa...

PV: Tack, mycket bättre! Har börjat få krafterna tillbaka. Och kan börja äta så smått igen, tack och lov!