onsdag, april 22, 2009

Extra kilon



Finaste muggen min. GI-bröd med ost och paprika. Mango. Välförtjänt paus efter garderobsstädning och tvätt.

Jag har slängt kläder. Jag har provat kläder. Jag har lagt i sommarhögar och vinterhögar. De kläder jag kunde ha för ca tre år sedan är förpassade till källaren (det kan ju komma nya tider).

Jag inser att de extra kilona har kommit i en snabb takt och jag har inte hunnit med. Helt plötsligt har jag lite kläder i överfyllda garderober. Lite kläder, med tanke på vad det är jag kan ha på mig.

Det känns inte roligt.

Särskilt inte när jag lagt om kosten och under de två månaderna inte gått ner ett gram.

Minns att det var likadant för min mamma när hon var i min ålder. Hon åt sunt och rörde sig mycket men icke ett gram gick hon ner. Hon slet så ont under ett antal år, tills hon gav upp och då började kilona rasa.

Nu ska jag gå ut till soporna med en hög kläder som ingen vill ha. Sedan blir det dagens promenad.

Jag lever på hoppet.

En dag kommer jag att gå ner de tio kilon som helt plötsligt invaderat min kropp.

Så får det bli.

15 kommentarer:

Elisabet sa...

Ler igenkännande.

Mycket brett leende.

Välkommen i klubben, kanske jag skulle säga .-)

Och jag har också kläder som väntar på att pånyttanvändas.

Evas blogg sa...

Elisabet: Ska vi starta klubben "Vi som har kläder som väntar i garderoben" ? :)

Eva Swedenmark sa...

...och vad säger det att kilona rasar när man slutar bry sig - som en av mina exmän som inte slutade snusa trots allt mitt tjat, böner och hot - inte förrän jag bestämde mig för att inte bry mig om det!

Elisabet sa...

Ja, jag har slutat att bry mig också, oftast när jag är på semester.

Resultatet?

Ännu snävare byxor.

Evas blogg sa...

Eva S. Nej fixering är nog inte så bra. Men jag måste ändå fortsätta tänka på vad jag stoppar i mig. Kakor till kaffet, no no no. Bara någon gång.

Elisabet: Här har byxstorleken förändrats några snäpp.

Bloggblad sa...

3,5 kg på ett år har jag gått ner... och då har jag gått mer än en mil extra per vecka - skippat mängder med onödigheter som jag petade i mig förr... Nåt mysko är det.

Mysigt med gamla bilder - vi hann fråga om några personer, men inte alla. Den gamla damen ser ut som min gamla mormor, född -82

Annika sa...

Inte ens en f.d. mager speta som jag kommer undan; jag kan inte längre äta precis vad jag vill och hur mycket jag vill. Jag ser mig själv i spegeln och förvånas över mina nya former. När kom de?

Evas blogg sa...

Bloggblad: Ja visst är det mräkligt? Jag tror det har nåt med förbränningen att göra, att den minskar i vår ålder. Ja visst är de vackra de gamla svartvita bilderna. Synd bara att jag inte hann kolla upp mer. Ska fråga mamma om hon vet.

Annika: Ja det är just det: när kom de? De nya formerna? Det går så snabbt!

Elisabet sa...

Men till min lycka såg jag idag en oerhört slank kvinna i min ålder, med klädsamm solbränna.
Hon stod före mig i kön och skulle betala och jag upptäckte vilket enormt gäddhäng hon hade, som baktill på armarna.

Det kändes skönt.

Annars hade jag blivit helt knäckt.

Själv har jag långärmat.

Elisabet sa...

Men till min lycka såg jag idag en oerhört slank kvinna i min ålder, med klädsamm solbränna.
Hon stod före mig i kön och skulle betala och jag upptäckte vilket enormt gäddhäng hon hade, som baktill på armarna.

Det kändes skönt.

Annars hade jag blivit helt knäckt.

Själv har jag långärmat.

Madicken sa...

http://www.kostdoktorn.se/spansk-ketogen-medelhavskost
Eliminera onödiga kolhydrater - öka fettintaget och må bra, hurra...tja, funkar på mig

Emma sa...

Känner igen mig!

Evas blogg sa...

Elisabet: :D Ja om man inte är atlet så kommer gäddhänget som ett brev på posten, för oss alla. Nu kom jag att tänka på en dikt som en vän till mig skrivit, om gäddhäng. Tror jag ska lägga ut den på bloggen.

Emma: Ja vi är nog flera stycken som känner av detta. Pratade nyss med en kompis som var helt förtvivlad över sin viktuppgång. Välkommen hit förresten :)!

Evas blogg sa...

Madicken: Jag försöker men det går inget bra!!

Madicken sa...

Efter att ha varit en speta fick jag för ca 12 år sen en underfunktion av sköldkörteln - innan jag fick diagnosen och behandlingen hade jag klättrat upp flera kilo. De första 10 gladde mig - jag fick ju former - men sen blev det lite väl mycket. Sen jag la om kosten har jag tappat ca 5 kg - det gick inte så fort - men jag är glad och mår bra av min mat. Och att må bra är viktigare än några kilo för mycket - gäller att hitta ngn balans antar jag..