är bra på många sätt och vis.
Jag är expert på att jobba ideellt. Det ger mycket och jag får göra berikande saker.
Men,
jag blir lika trött som om jag hade ett lönearbete.
Och när jag blir trött orkar jag inte jobba med det som skulle kunna tänkas ge en inkomst.
Så,
nu får jag jag ta en ny vända kring frågan:
Var finner jag balansen?!
10 kommentarer:
Det där var en knepig fråga... jag ställer den själv ibland.
Som med kören - det är ju ett ideellt "arbete" som tar oerhört mycket tid, är roligt... men ... ska jag orka jobba i veckan kan jag inte sjunga hela helgen (som till våra kontraktskördagar)
Jag har inte mycket kvar av ideella uppdrag, just för att hinna skriva mer. Samtidigt saknar jag verkligen gemenskapen i ideella föreningar, att arbeta tillsammans för ett gemensamt mål. Ingenting var så roligt som t ex slitet med en stor teaterförening, Enskedespelet, där allas insatser var så viktiga, där alla generationer slet sida vid sida och tillsammans skördade frukterna av bra föreställningar. Det är svårt att hitta balansen!
Bloggblad: Det är just det, även om det är roligt så tar den mängder av energi från en. Och då kan det bli tufft att orka med allt annat.
Eva S: Ja gemenskapen betyder så mycket, särskilt för oss som har ensamarbeten. Låter fantastiskt med Enskedespelet och jag förstår att du saknar det. Men det är just detta med balansen, så svår att hitta.
Att vara tvungen att välja bort det roliga, det som ger påfyllnad men inga pengar. Det är nästan lika sorgligt som att inse att det ÄR så.
När "alla andra" rusar/stormar framåt och man själv står halvvägas, flämtande och inser att jag orkar inte längre än så här. Det är svårt att ställa om, att hitta nej-ordet. Att lära sig använda Nej-ordet och mena det ända in i sitt hjärta... för man vill ju så gärna ....
Så många som säkert känner igen sig i det där. Att vilja så mycket mer än man hinner/kan/orkar...
Minns plötsligt ett möte med idel ädla ideella arbetare. Arbetsuppgifterna tog aldrig slut – men det gjorde vi. Arbete skulle fördelas och det blev alldeles tyst, ingen anmälde sig frivilligt. Då säger plötsligt en av de yngre killarna: ”det är ju inte ideellt – det är bara dumt”. Jag kan fortfarande inte bestämma mig för om han hade rätt eller inte. Visst är det korkat att slita ut sig – men vad gör man när saker måste göras och ingen annan gör det?
Balansen, ja den tror jag var och en måste hitta fram till på sina egna vägar – vad som är självklart för en, är det inte för andra.
Margaretha
Bra fråga... Man kan tänka så här: vad är mitt ansvar? Vilka människor ingår i mitt ansvarsområde? Jag själv, i första hand. Och det är lätt att glömma just det! Sedan är det de familjemedlemmarna som är beroende av mig: min man, mina barn. Om jag har gjort vad jag kan för dessa viktiga personer (glöm inte sig själv!) och har tid över kan jag ägna mig åt ideelt arbete. I annat fall blir det ideella arbetet ett straff man ålagt sig själv - av olika skäl. Usch, nu låter jag sträng, men jag har själv rusat runt och arbetat ideellt utan att ha tagit hand om mig själv först. Det var inte roligt.
Visst är det förbannat underligt - varför går det inte att bli rik på sådant man gör ideellt? varför är de ideella sysslorna alltid sånt som inte är avlönat så man kan leva på det? Ideellt arbete gör man ju för att man är engagerad och tycker det är kul. Hur är det då med det vanliga jobbet?
Jag har valt mitt yrke för att det är så kul och inspirerande. När jag gör något inom ramen för mitt yrke som blir idéellt, för det går också, så blir andra sura och tycker inte man ska jobba gratis. För det ger fel signaler. Va? Skriv en bok om det, nån. Du Eva, kanske?
Kram från en som gillar entusiaster och livsnjutare.
Det där är en balansakt som verkligen är svår att klara av. Jag tror att man får vara lite flexibel. Ibland orkar man med mycket ideellt, andra perioder inget alls.
Lena: Ja detta med att välja bort är så svårt. Visst går det att trappa ner men på något vis blir det så att är man med så blir det lätt för mycket. Nej-ordet är en svår konst att säga.
Mossfolk: Ja tyvärr så är det nog så.
em: Att jobba ideellt är en fin tanke tycker jag. Tyvärr är vi inte alltför många som gör det och det kan lätt bli för mycket. Att bara ge och ge och ge....det kan bli tärande i längden.
Inga-LIna: Så sant, man glömmer lätt sig själv. Att kanske ställa sig frågan ibland: Varför gör jag detta? Något som jag funderar mycket på just nu. Jag har alltid varit en ideellt arbetande person jag också och nog har jag bränt ut mig, fler än en gång. Tänk att jag aldrig lär mig! Men det är så många dimensioner i det ideella jag gör just nu och det är svårt att släppa taget.
eva: Ja åtminstone få in pengar till mat och hyra. Det är ett roligt arbete som jag vet att jag utför bra men så var det just det - att kunna leva också. I kyrkan tror jag inte många blir sura över ideellt arbete, där är det kanske snarare så att vi ideella arbetar på tok för mycket och de flesta är nöjda och glada över att vi gör det. Jaa du, en bok finns redan - i mitt huvud :) Nu ska jag släppa taget en aning eller mycket och livsnjuta istället. Åh vad jag längtar till i juni!!!
Vonkis: Ja så är det nog. Den tid jag behöver för att jobba med mitt är så krympt just nu och det är inte bra. Det är då det blir så kännbart att man jobbar utan lön med det ideella.
Skicka en kommentar