Allt förändras

- vare sig vi vill det eller inte.

I vår ena lokaltidnings bilaga fanns det i lördags en artikel om förändring. "Tommy Hellsten skriver i sin bok "Förändring" om att försöka finna den inre tryggheten. Det som vi inte kan köpa eller få av någon. Den som man jobbigt nog måste nå i sig själv."

Kanske inget nytt under solen men ack så viktigt att bli påmind om. Om och om igen.

Artikeln får mig att tänka på det förändringsarbete som pågår i en församling inte långt bort. I en av kyrkorna har en präst arbetat i många år, i och med omorganisationen kommer inte prästens roll att vara lika självklar där längre. Prästen väljer att sluta och flytta. En förändring sker och den kan säkert vara jobbig att möta.

Kyrkans verksamhet har till stor del grundat sig på frivilligarbetarnas insatser. Många har under åren gjort ett fantastiskt arbete helt utan ersättning. Nu när prästen slutar slutar även ett antal av de frivilliga.

- "H*n har tagit hand om oss och vi har blivit sedda."

- H*n har gjort så att vi har trivts."

- "Jag tycker det är fel att h*n tvingas sluta."

Förändringars inverkan kan visa sig på många olika sätt. En trygghet som rycks bort. Min första undran är; vem tvingar bort prästen? Jag tror att svaret är h*n själv. Min andra undran, när jag läser kommentarerna, är om prästen har givit sig själv för stort utrymme? För mig låter det som om de frivilliga, till viss del, har varit där för prästens skull. Som om arbetet i kyrkan tar slut med prästen.

Den inre tryggheten, var finns den?

Förändring,

ett ord som är värt att fundera över och uppdatera hos oss själva.