Jag är så glad över mina barn som uppvaktar min mamma, för jag vet hur mycket det betyder för henne. Presentkort och brev från vår yngsta, blommor skickade från vår äldsta. Och sonen med flickvän som uppvaktade IRL med presentkort. Under fyra timmar har vi umgåtts med mamma. Ätit gott, druckit ett glas vin, gjort dagstidningens frågesport....Mamma har gråtit korta stunder men skrattat desto fler.
Livet fortsätter.
12 kommentarer:
Jadu, sånt betyder mycket.
Jag tänker på lille Emil som satt på gammelmormors säng och hissade den upp till taket nästan.
"Nu Ann-Gerd åker du nästan upp i himlen ..." sa han och smajlade mot henne.
Och tänk .., mamma .., så bortom allting .., looog.
Eva; Som jag har tänkt på er sedan jag läst ditt förra inlägg! Det låter ändå som en fin födelsedag. Fin mitt i det sorgliga.
Så mycket lite tid, ett brev eller en bukett blommor kan betyda...
Din mamma fick en fin födelsedag, trots allt.
Visst är det så, livet går vidare...
Man måste ju ta sig igenom alla dessa "första gången" tillfällen utan den saknade älskade människan som inte längre finns med.
Det går, även om det inte alltid är så roligt.
Kram!
Jag har också tänkt så mycket på er den här helgen. Det var skönt att ni kunde samlas runt din lilla mamma och få till ett firande där skrattet i alla fall fanns ibland.
Det är i de där stunderna som man så väl behöver få känna kärleken och värmen från sina nära.....alla delar ju saknaden av honom.
Hoppas solen lyser på er idag!
Så bra før din mor at bli uppvaktat så : )
Det är en sån tröst att faktiskt få skratta mitt i allt. Det verkar som det blev en fin födelsedag.
Elisabet: Ja tänk vilken inverkan barnen har på de gamla. Underbart!
Mossfolk: Tack för att du tänker på oss! Ja det är dessa små saker som kan betyda så otroligt mycket för andra. Viktigt att komma ihåg det tycker jag.
Marskatten: Ja det blev en fin dag, men annorlunda, fast ändå inte. Allt var som vanligt med middag, tårta, presenter....men en plats var tom och det kommer att ta tid att vänja sig vid det. Kram!
Londongirl: Vad ni är fina i er omtanke! Tack! Ja jag inser mer och mer hur viktigt det är att ha sina nära och kära. Det är det allra viktigaste i livet.
Julie K: Ja jag tror eller vet, att det var mycket uppskattat.
Panter: Ja den blev fin och visst är det så, att skratten är så viktiga, även om mycket kan kännas tungt emellanåt.
Märker det på mormor, hur mycket det betyder när vi barnbarn, för att inte tala om barnbarnsbarnet, hörav oss.
Vonkis: Ja det är nog jätteviktigt för dem med just den kontakten.
Så glad jag blir när jag läser att din mamma inte bara har gråtit, utan även skrattat på sin födelsedag.
Så fint att hon har er i sitt liv!
Vad fint Eva!
Jag är säker på att dina flickor aldrig skulle glömma bort sin mormor!
Låter som om ni hade en fin dag tillsammans allihopa. Så ska det vara!!!
Det trots att det var första fdlsedagen utan morfar.
NI har varandra, och det är BRA!!!
Kramar!!!
Christina: Ja det känns bra, trots allt går livet vidare, i glädje och i sorg.
Annika: Tack! Ja vi har varandra och det känns mer och mer viktigt att ta tillvara på. Man vet aldrig när det inte är så längre.
Skicka en kommentar