Managermamma

Jag har fått ett smeknamn: Managermamma. Helt OK tycker jag, med tanke på vad det syftar till. Det är så att den senaste tiden har vår äldsta florerat i det officiella rummet, inte bara i Metro utan även i andra forum. Nu är inte jag någon megakändis direkt men har ändå en viss erfarehet kring detta med att vara en officiell person (lokalt i alla fall). Jag har i och med det lärt mig ett och annat, bl a angående hur man behåller sin trovärdighet. Om man uttrycker sig om en sak bör man leva upp till detta, annars sjunker trovärdigheten snabbt, vilket resulterar i att människor kanske slutar lyssna till vad jag har att säga. Det är hela tiden en balansgång, som inte alltid är så enkel att tackla.

Jag har också viss erfarenhet över att finnas med i vissa offentliga rum, som kan kännas hedrande att finnas med i, men som inte ger några inkomster, möjligtvis bara en slags ära. Detta kan leda till en känsla av uttnyttjande och befrämjar inte den skapande ådran inom en.

Ens barn lyssnar inte alltid på oss äldre och våra erfarenheter men i detta fall har vår äldsta anammat mina åsikter och nu kallas jag för managermamman. Därefter drar hon en liknelse med Britney Spears mamma, som stenhårt har coachat sin dotter dit hon är idag (bl a behandlingshem för sitt drogberoende). Nu har jag definitivt inte tänkt att det ska gå på det viset med mitt managementskap. Däremot är jag mycket glad över att hon lyssnar till en äldre kvinnas kunskaper och erfarenheter.

Detta sms kom härom dagen:

Jag vill bara tacka för att du är min fina manager. Det är bra att du säger till när du tycker jag går för långt. I det här fallet hade du helt rätt. Du kanske inte kan allt om media men du är äldre och ofta visare än jag.

Dom orden värmde gott kan jag säga.

Tack!