torsdag, oktober 09, 2008

Torsdagsglädje...



..är att få ett paket från Ystad.



Inget stort.

Inget märkvärdigt.

Men en värme och en omtanke, som är långt mycket större än storord och flashiga prylar.



Tack snälla Elisabet!

Och det kändes som om detta paket var extra viktigt just nu, när mycket av min tid går åt till att hjälpa mina gamla föräldrar. Mycket som ska fixas innan mamma ska läggas in för sin höftledsoperation. Idag har vi haft träff med kommunens biståndshandläggare angående hjälp till pappa. Nu hoppas jag det kommer att bli bra, att han tar emot den hjälp som vi nu bestämt att han behöver. Jag märker att han oroar sig för mammas operation och i oron blir han lätt förvirrad. Min egen oro får jag dölja tillsammans med dem. Just nu är det jag som är deras trygghet. Ombytta roller.

Just nu känner jag mig som en förälder till mina föräldrar.

Livets gång och tankarna kommer och går kring min egen ålderdom. Men nu ska jag ta en sak i taget.



14 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har inte varit i din situation, så jag kan bara ana. Men det låter så tungt.

K R A M!

Det Mörka Hotet sa...

Elisabet är en så'n härligt varm person!

Lycka till med dina föräldrar och hoppas kommunen kan hjälpa din far med det han behöver: kram!

Evas blogg sa...

Ellis: Det är väl livet och det funkar oftast bra men visst kan det kännas tungt stundvis. Särskilt när man är ensam om ansvaret.

Samuel: Ja visst är hon?! Tack snälla!

Elisabet. sa...

Å, Eva .., så väl jag känner igen mig i det du skriver om! Vi pratade om det häromdagen ,. det här när rollerna plötsligt blir ombytta ., när man till slut TVINGAS att ta beslut som ens föräldrar kanske inte alls tycker om .., men man gör det för deras bästa.

Stor och varm kram!

Elisabet. sa...

Ps. Bara så du vet .., så nästa sommar eller höst tänker pv och jag själv ta bilen och köra hem till Malå. Då hoppas vi övernatta hos dig och maken ..-) Ds.

Evas blogg sa...

Elisabet: Tack!! Ja det är just det, att ta beslut som de kanske inte själva tycker om. Men nu tror jag de börjar inse att jag inte gör det för att vara elak utan för deras bästa. Men det är en kamp. Men Elisabet, SÅ roligt!! Självklart ska ni komma och bo hos oss. Vi kan bo i stugan och kanske äta surströmming och du kan få ta ett dopp i Storsjön. Längtar redan!!

Anonym sa...

Jag har ännu inte hamnat i din situation, men håller andan...pappa börjar bli glömsk...ibland lite mer än lovligt. Mamma är pigg (hyfsat)och har än så länge minne för båda (eller fler).
Värre är det med mina svärföräldrar som är 80 och 83 och som...inte är bra alls...och jag orkar inte...

Evas blogg sa...

Marskatten: Ja det kan vara jobbigt när man inte orkar, lätt att få dåligt samvete. Men man orkar så mkt man orkar. Man kan ju inte pressa sig mer än vad det går. Och du har fullt upp med ditt liv. Hoppas det löser sig för dem ändå, vilket det alltid brukar göra.

Anonym sa...

jag tänker osökt på Maj... ja vad hette hon nu i efternamn... hon var programledare i tv- och dog tyvärr alltför tidigt...
Hon skrev boken: "Mamma till sin mamma". Jag har inte läst den - men kanske kan den vara ett stöd i din situation. Att känna igen sig är inte dumt...
Jag skickar en kramängel, en solgul. KRAM Maud

Tankevågor sa...

Vilken underbar post att få! Jag skulle bli överlycklig över ett sånt kuvert. :-))

Känner så väl igen mig i det där när man ska ordna för sina föräldrar. Mycket som ska fixas, möten med alla parter och samordnare.
Puh!
Hoppas allt löser sig på bästa sätt och att hennes operation går bra!
Kram

Evas blogg sa...

Maud: Tack snälla!! Ja den boken kommer jag ihåg. Visst var det Maj Fant hon hette?

Londongirl: Tack! Ja man blir lycklig över såna brev! Ja det är mkt att fixa, idag var det mattinköp tillsammans med mamma. Hon vill ha fint innan operationen.

Anonym sa...

Jag känner igen din situation. Ha det gott

Anita sa...

Känner igen allt med gamla föräldrar...Ha det gott!

Evas blogg sa...

Annebelle och Smulan: Tack snälla ni!!