måndag, oktober 13, 2008

Människors olikheter

Jag pratade med en bekant i torsdags, hon skulle åka till en stuga i fjällvärlden och skriva en vecka. Alldeles ensam, för att få lugn och ro i sitt skrivande. Då tänkte jag på hur olika vi är vi människor. Ensam i en fjällstuga skulle jag aldrig kunna komma till ro. Däremot i en stuga vid havet. Kanske. Vet egentligen inte om jag skulle kunna vara helt ensam en vecka i en stuga i "obygden". I stan kan jag vara ensam flera dagar i sträck, men på landet? Njae. Nog för att jag är van vid att bo på landet, det har jag gjort under 22 år. Numera bor jag på landet under sommaren. Men just att vara helt ensam, det är det som jag inte fixar (tror jag). För ensam har jag inte bott, jag har alltid varit omgiven av människor. Jag är inte van vid ensamheten i enslig miljö.

Det vi inte är vana vid kanske skrämmer.

Eller?

16 kommentarer:

Annika sa...

Det låter helt underbart i mina öron det som hon säger att hon ska göra---vara ensam i en liten stuga och skriva i en vecka. Sanningen är den att jag aldrig skulle våga, larvigt nog. Jag är så mörkrädd att jag förmodligen skulle börja se spöken på blanka dagen. Om man däremot hade sällskap skulle det vara en helt annan historia...DÅ skulle det vara underbart och så vilsamt!!
Ha en fin dag!

matildasfikarum sa...

Det kanske är fråga om två olika sorters rädslor? Man kan ju vara rädd för att vara ensam med sig själv och det är väl en vanesak. Men om man är ensam på en ödslig plats måste man ju fundera på vad sjutton man gör om det skulle hända något. Och det är ju en annan sorts rädsla.

Evas blogg sa...

Annika: Att vara ensam i en stuga kan nog vara vilsamt men då ska man ju inte vara mörkrädd:-) Själv kan jag bli rastlös.

Matilda: Ja det har du rätt i. Men jag känner mig osäker i miljöer jag inte är van vid, kan känna en rädsla över det okända. Som t ex i fjällmiljö, som jag inte är van vid.

mossfolk sa...

Jag skulle absolut klara att vara ensam (med hund!) i en stuga i fjällen en vecka. Det låter faktiskt t.o.m. som rena drömmen!

Evas blogg sa...

Mossfolk: Där sa du något som jag inte hade en tanke på: tillsammans med sin hund. Det skulle jag kanske också fixa, för en hund är ju ett otroligt fint sällskap.

Det Mörka Hotet sa...

Jag tycker också det låter underbart att få bo ensam en vecka i obygden!
Men samtidigt är jag lite bekväm och skulle under den veckan vilja ha tillgång till radio och internet - och gärna dusch och wc!

Elisabet sa...

Ensam en vecka i fjällen i en liten stuga?
ALDRIG i livet!

Nära havet .., på en skärgårdsö?

Ja, kanske.

Med en hund som sällskap?

Absolut!

Pensionatet i Halland ligger avsides och där är becksvart om kvällarna. Jag vet helt ärligt inte om jag skulle våga ligga ensam där ..? Vad jag är rädd för?
Mördare och rånare ..-))

Bloggblad sa...

Jag planerar att åka iväg någon gång och vara för mig själv och alldeles tyst, än har det inte blivit av. Jag har heller aldrig bott ensam någon gång, fast förstås sovit ensam då och då, men inte bott ensam.

Jag skulle nog helst vilja ha människor i närheten, är hemskt rädd för en massa hemskt som kan hända ... vargar, eldsvåda, rymlingar, akut blindtarmsinfl... och sånt. Men jag trivs i övrigt utmärkt i mitt eget sällskap.

Evas blogg sa...

Samuel: Ja det är ju det också. Jag vill gärna ha de sakerna jag också. I vår stuga har vi utedass, funkar bra under den ljusa tiden. Men internet har vi inte. I och för sig väldigt vilsamt.

Elisabet: Ja vad är det vi är rädda för? Kanske där vi inte känner oss riktigt hemma?

Bloggblad: Jag trivs också i min ensamhet, men precis som du vill jag ha människor i närheten.

Elisabet sa...

Nånting som jag tycker är helt ljuvligt, det är att vara ensam, men ändå ha människor omkring mig.

Sitta på ett café i lugn och ro och bara vara och ändå ha människor i närheten.

Eller när man åker tåg.

Man är inte ensam, men är det ändå.

Vonkis sa...

Att åka iväg till en stuga hel själv över en långhelg skulle nog vara rätt skönt men då ska stugan ligga vid havet, eller i alla fall vid en sjö men absolut inte i fjällen.

Evas blogg sa...

Elisabet: Det är just det som jag tycker är skönt med att bo i stan, man hör människor men behöver inte umgås. Jag är ensam men ändå inte. Fast, visst gormar jag när grannarna har fest mitt i veckan:-)

Vonkis: Ja vid havet skulle jag nog kunna må bra ensam ett par dagar, men säger som du: inte på fjället.

Madicken sa...

Jag tycker det är underbart att vara helt själv i vår lilla stuga, lyssna på skogens ljud och höra fåglarna (jag har ju som bekant lite pippi(!)på fåglar). Mörkrädd är jag inte :)

Evas blogg sa...

Madicken: Härligt att känna så! I vår stuga kan jag bo själv några nätter, där känner jag mig trygg. I alla fall under den ljusa tiden av året. Nu skulle jag inte alls vilja bo där själv.

ab sa...

Det lät mest vara nordbor som har den där ensamhetsgenen. De flesta i världens länder gillar att ha folk omkring sig. Fast lagom är ju bäst!

Att bo i hyreshus är bra för en singel - man får vara i fred, men hör liv och rörelse omkring sig.

Evas blogg sa...

ab: Ja det har du rätt i. Jag tycker också det är skönt att bo i lägenhet, vara ensam men ändå inte.