Vad är lämpligt/inte lämpligt att säga i en predikan?
Själv har jag bara skrivit en predikan (under sv. kyrkans grundkurs) i hela mitt liv och har inte kunskapen om vad/hur man skriver en bra predikan. Och vad är en bra predikan? För mig handlar det om att den ska slå an en ton inom mig, en ton som är kopplad till Gud. Den ska inte få mig att känna mig mindre värd eller som en "dålig" människa.
Under sommaren har jag fått höra predikningar som gjort mig aningen illa till mods. Jag ger några exempel, kommentera gärna hur ni reagerar.
* "Inom Svenska Kyrkan håller vi inte på med tungotal och sånt tjafs." Jag är ingen förespråkare för tungotal, tvärtemot, men jag tycker ändå att det är plumpt att uttrycka sig på detta vis. Det är kränkande för dem som ser tungotalet som en del av dialogen med Gud. Inget inkluderande språk, tvärtemot. Tjafs tycker jag inte är ett ord som bör ingå i en predikan, det låter nedvärderande i mina öron.
* "Jag är bra på att prata och tycker om att höras, därför valde jag prästyrket." Är det vad denne person ser som sin kallelse?! Då tror jag personen har missuppfattat sitt kall.
Det finns bra präster, det finns mindre bra präster och det finns t o m de som kanske har valt fel yrke. Så är det inom alla yrkeskategorier och det är alltid lika tråkigt att möta just den sistnämnda kategorien. Ännu tråkigare att de ofta inte ser det själv och vem har mod att säga det till dem?
Hur säger man det?
Kan man göra det?
(Det är ingen av min hemförsamlings präster som har talat på detta vis)
17 kommentarer:
Jag håller med dig, inget av dina exempel hör hemma i en predikan.
Jag är kanske på gudstjänst en gång om året och ser mig inte som religiös, men reagerar starkt på det där.
"Tjafs" är absolut ett nedsättande ord och hör inte hemma i en predikan.
Jag tycker om präster som inte använder så "högtravande" språk, men tjafs är att gå alldeles för långt åt andra hållet istället.
Och nr 2, ja den prästen har ju valt yrket av totalt fel orsak. Hu!!
Om man vågar så tycker jag man kan säga det. Självklart enskilt. Men viktigt. Precis som det är viktigt at få positiv feedback så tror jag att vi gör Kyrkan (de kristnas gemenskap, vi alla) inkl prästen själv en otjänst om vi inte säger till de gånger vi reagerar negativt. Om vi säger till så finns ju chansen för växt och utveckling! Fast HUR man gör det, är en annan femma...
Oftast fattar de inte när man påpekar det för dem heller... Jag hade en lärare en gång som var på helt fel ställe, och efter en utvärdering fick vi en utskällning av en annan lärare för att vi hade varit "ärliga". Det var ingen som var dum, vi försökte bara förklara så snällt som möjligt att vi inte lärde oss någonting.
Fast iofs, svårt att säga det på ett snällt sätt.
Jag har varit pa hur maanga moeten som helst, men mest inom frikyrkan och tungotalande aer mig inte det minsta fraemmande.
Och det finns verkligen praester som KAN slaa an en ton.
Torgny Sandlund, pastor eller f.d. i missionskyrkan hemma .., han var saa oedmjuk och empatisk och aldrig foerdoemande .., var gaang man moette honom kaendes det som om han verkligen var en BUDBAERARE.
Saa, ska en praest vara foer mig.
Och jag haaller helt och haallet med dig om tjafset och nummer 2.
Ellis: Nej jag tyckte att det kändes fel, det stämde inte för mig att höra dessa meningar.
Jeez: Ja hur ska man säga utan att såra eller i värsta fall bli utfrusen (om det är en person som har stor makt och kan konsten att vända allt mot sitt håll).
Emelie: Jag tror du har rätt i det, att vissa inte kan ta till sig (inte fattar) att man säger saker för att det ska bli till det bättre. Vissa ser sig själva som ofelbara och då är det svårt.
Elisabet: Jag har också mött många präster som slagit ann en ton hos mig. När det känns att rätt person är på rätt plats. Det är fint.
Jag håller helt med dig i båda fallen. Vi hade en ung prästman som ansåg sig vara oerhört duktig... (han försvann sen... ) Jag reagerade starkt när han påstod i sin predikan att de döda är med och ser allt vad de sörjande gör... Och i kyrkan satt en dam som nyligen (vid hög ålder) gift om sig ... hur kul kan det vara att få höra att exmaken sitter och kollar från himlen?
Jag sa till honom vid tillfälle att jag inte alls tror som honom, utan att de döda har evig frid och slipper se...
Våra präster här är rätt bra, de är öppna för att prata om det de predikat om vid fikat efteråt. De vill gärna ha respons. Men... jag skulle nog inte våga klaga på den av prästerna som citerar minst 2 dikter i varje predikan... det blir rätt tjatigt om man är flitig åhörare, hur mycket man än gillar dikter.
När jag började undervisa i religion i skolan, lärde jag mig att man ska berätta så om en religion, att en utövare av den skulle känna igen sig i det jag säger... Det har jag haft som rättesnöre. (Vet inte om jag lyckats....)
Varför i hela friden talar man om varför man blev präst i predikan? Det känns lite självmedvetet och malplacerat...precis som nedvärderingen av andra traditioner i ditt första citat. Ordet tjafs tycker jag i och för sig kan vara OK om det används på rätt sätt, men man ska vara försiktig med sådana negativt laddade ord, tycker jag.
Det där med att konstruktivt kritisera predikanter är inte så enkelt, men rätt nyttigt. Kan man tala om predikan, oavsett vad man tycker om den, på ett bra sätt, kan det öppna upp för att alla i församlingen blir delaktiga i det teologiska samtalet. Och det tror jag kan vara utvecklande och nyttigt för både församling och predikant!
Bloggblad: Det lät som ett klokt rättesnöre. Och så bra att du vågade säga till honom vad du tyckte och tänkte. Jag tror det är av vikt att vi samtalar efter gudstjänsten om hur vi tänker och känner kring det som sagts. Att vi inte bara tackar och tar emot. Tyvärr fanns inte den möjligheten när jag hörde dessa ord bli sagda.
Miriam: Ja det kan man fråga sig, det var ang. vad man är duktig på (att alla är duktig på något). Men att framhålla sig själv på det viset kändes helt fel i sammanhanget. Och precis så tänker jag också, att kunna ha en öppen dialog efter gudstjänsten, där alla får reflektera över hur de tänker och känner.
" Herr prosten grep ordet och behöll det" brukade man ju skämtsamt säga om präster förr som gärna höll låda:-)Nej, men skämt åsido, visst är det jobbigt med präster som ser som sin huvuduppgift att prata.
Annars är min erfarenhet som präst att man får ganska lite feedback på predikan, vare sig positiv eller negativ. Det är synd eftersom det kan vara så givande att få diskutera predikan efteråt med församlingen, vi behöver mer teologiska samtal i kyrkan och det kunde vara ett sätt.
Jag förstår din fundering om att tala om för prästen kontra risken att bli utfryst. Man borde inte kunna bli utfryst i kyrkan men tyvärr är hon inte annorlunda än andra gemenskaper i det avseendet. Det är bara du själv som kan bedöma om du tycker det är värt den risken. Annars tror jag att om det är någon som skulle kunna säga det på ett bra, icke-sårande sätt så är det du.
Jämtlandstösen: Tack snälla du för ditt omdöme om mig! Ja visst är det jobbigt när människor hellre hör sin egen än andras röst.Och jag håller med om att det skulle behövas mer utrymme för teologiska reflektioner, på kyrkbacken blir det mest "tomt" prat. Just därför vore gudstjänstgrupper så bra. Där kunde man tillsammans reflektera över gudstjänsten. Ja ibland kan det nog finnas en rädsla över att inte säga för mycket.
Så länge man är ärlig och säger sitt hjärtas mening kan man aldrig misslyckas. Jag tror att alltför många utgår från vad andra säger och tycker: en predikan bör ju utgå från den som predikar - och vad tron betytt på denna person.
Samuel: Jag tycker också att en predikan ska utgå från predikanten. Sen handlar det (tycker jag) om hur man säger saker och ting.
Jag håller med dig angående båda exemplen.
Och jag tycker att man verkligen ska försöka våga tala om det efteråt.
Oavsett om det gäller predikan, en lektion i skolan eller något helt annat förtjänar alla en chans att förändra. Vet man inte om att folk har reagerat eller inte är nöjda är det svårt att veta att man har något att ändra/jobba på.
Vissa har verkligen sitt yrke som ett kall; har talang att utföra det. Andra får kämpa lite mer för att uppnå liknande resultat... så finns det förstås de som är på helt fel plats också.
Så rörigt det blev.
Mossfolk: Inte blev det rörigt. Jag förstår hur du menar.
Eva du är en mästare på att lägga in intressanta inlägg!
Det finns en hel del som inte är så lämpligt att lägga in i en predikan, framförallt inte det som en kyrkoherde vi hade för 30-35 år sedan...som bara predikade syndastraff, helveteseld och annat elände somd rabbar de stackars förtappade som inte höll sig till hans tro.
Han blev sedemera avpolleterad och sitter nu på stiftet och studerar evangelierna.
Det var ett extremt exempel av högkyrklighet...
En annan herde, förresten den som efterträdde föregående, kom hem på besök till mina föräldrar när min bror hastigt, endast 28 år, hade gått bort i ett astmaanfall.
Denne herde, Herr B-n, var även han av den gamla konservativa stammen, tyvärr.
När vi alla i sorg över min bror som gick bort så ung, beklagade oss över det orättvisa att en fin, snäll, skötsam ung man går bort på det viset svarade han:
-ja, nu säger ju alla så om någon som har gått bort, men verkligheten brukar komma ikapp så småningom.
Han var vid det tillfället ca 50-55 år och fortsatte tyvärr sin karriär ytterligare 10-15 år.
Bittert var det.
Det här hade inte med predikan att göra...oj, jag spårade visst ur.
Det var inte meningen, men jag skriver ändå!
Marskatten: Tack snälla! Ja det var nog mer vanligt förr att man predikade om syndafallet....Tack och lov har svenska kyrkan blivit mer liberal i sitt uttryckssätt. Mycket plumpt sagt av den präst som kom till ert sorgehus. Tror att där har det också förändrats väsentligt. Och tack för att du delade med dig! Jag tycker inte alls att du "spårade ur", mitt inlägg väckte antagligen minnen hos dig och det känns bra att du vill berätta dem. Tack!
Skicka en kommentar