tisdag, augusti 26, 2008


Backåkra i juli - där fann jag ro

Det är när oroshjärtat börjar bulta som jag vill ha förändring i tillvaron. När framtiden är oviss och jag inte vet vad jag ska välja. Det är då jag funderar över om vi ska byta lägenhet eller rent utav flytta söderöver. Jag får ingenting gjort av vikt eller värde.

Oro= avsaknad av ro, precis så är det. I stunder av ro nöjer jag mig med att sitta vid skrivbordet och jobba med en målning eller ett kort, skriva några rader eller läsa en god bok. Under de oroliga perioderna sitter jag vid datorn eller bara fladdrar omkring utan mål. Det är då flyttankarna kommer. Igår fanns funderingarna kring Vadstena, idag en lägenhet i kvarteret bortom det vi bor i just nu.



Orosdag.



Jag kan försäkra om att jag blir trött dessa dagar.



Mycket trött.

11 kommentarer:

Madicken sa...

Orostankar tar på krafterna, men ibland kanske de behövs för att man ska kunna bearbeta sina val i livet...

Evas blogg sa...

Madicken: Ja det är nog så, i alla fall för en del av oss.

Anonym sa...

Å så jag känner igen mig i dina ord!
Jag förstår känslan precis.
Trött blir man. Utmattad.

Tankarna fladdrar hit och dit, som en fjäril från blomma till blomma.

*kram*

Evas blogg sa...

Ellis: Ja visst blir man?! Ja jag vet ju att du "brottas" med liknande känslor ibland. Kram till dig också!

Evas blogg sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Evas blogg sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Elisabet. sa...

Så klokt skrivet!

För mig är det tvärtom.
Efter flera år av inuti-oro, känns det som om jag - äntligen - har hittat hem.

Inte nu till en man direkt, utan till mig själv.

Äntligen!

Och plötsligt blir det LUGNT och stilla inombords.

Men ååå, vad det tog tid.

Varm kram!

Evas blogg sa...

Elisabet: Så härligt!

Karin sa...

Önskar dig lugn.

Evas blogg sa...

Karin L V: Tack snälla du!

Det Mörka Hotet sa...

Jag håller verkligen med om att orosdagar tär på krafterna, men gör oss samtidigt mer mänskliga.
Kom ihåg: inget ont som för något gott med sig - faktiskt!