Avundsjuka är något som tär. Som gör oss bittra. Istället för att stirra oss blind på vad vi inte har kan vi ju ändra tänket, se till vad det är vi har, som får oss att stanna kvar här . Ja förutom familj, vänner, en trevlig stad m.m. så har vi midnattsljuset. Tänk detta magiska juniljus. Sena kvällar med strålande sol. En sol som försvinner i horisonten för att snabbt komma åter. Just detta ljus är något jag längtar efter under den mörka tiden av året. Vackra sommardagar i all ära men nog är det något visst med ljusa nätter?
Lycka kan vara att vandra utmed Storsjöns strand en sen junikväll.
14 kommentarer:
Men så är det verkligen.
När jag, de första åren som skild och utan några pengar att resa med .., låtsades att Ystads stränder var Medelhavets, så gick det precis lika bra.
Och sen blev det verkligen så.
Eller när vår familj bilade 400 mil till södra Spanien och sedan hem igen och satt på en sanddyn i Danmark och tittade ut över havet och världen, då sa jag att .., det är ju inte klokt .., varför drömma om allt som är så långt borta, när det finns på hemmaplan nästan?
Nu är det ju inte riktigt samma sak som det du menar, men nästan.
Det gäller Att Ta Vara På.
En innergård i Ystad kan förvandlas till En Innergård i Frankrike - om man bara har fantasi och förmåga att öppna sina sinnen -.
Så tycker jag.
Jag ler... för jag är ofta avundsjuk på dem som bor där det finns berg... Och sen jag var på Frösön för 4 år sen, har jag insett att vackrare plats får man leta efter...
Jag bor bara 5 km från kusten, men det är två mil bilvägen dit, så jag är inte vid vattnet så värst ofta.
Jämtland är så vackert på sommaren och jag tycker också om ljuset, njuter av det. Samtidigt kan jag ibland känna när det blir sånhär riktig kallblåst som isar genom ben och märg att jag längtar tillbaka till Uppsala där jag bodde som student:-)
Elisabet: Ja ibland finns "skatterna" närmre än man tror. Bara man öppnar upp sinnena - precis som du säger. Fast när det är isande Jämtlandsvindar då kan jag längta bort, för en stund. Till något som är lite mindre kallt. Ja du har ju nästan Medelhav där du bor. Långa sandstränder är vad jag mest saknar här uppe. Men då får man försöka ta sig till en sådan plats. Vi behöver ju bara åka ut till kusten för att få uppleva dem.
Bloggblad: Härligt! Och visst är det vackert här på Frösön. Alldeles ofantligt. Och jag tror att det är så att det blir vardag var man än bor. Kanske är man aldrig riktigt nöjd. Eller så beror det på människan. Hur man möter det man har omkring sig.
Jämtlandstösen: Jag pratade med en Uppsalastudent idag, som urpsungligen kommer från Jämtland och är här på besök nu. Hon kände lite likadant som dig. Längtade till det varmare klimatet därnere. Men värmen återvänder hit, det kommer att bli bättre.
Så vackra bilder och visst är det så att vi ska glädjas över det vi har. Men jag kan också känna lite svid i magen när jag läser om alla som bor nära havet. För är det något som jag saknar så är det just att gå vid en havsstrand eller att gräva ner tårna i den varma sanden.
Gunnel: Ja! Gräva ner tårna i sanden, exakt vad jag kan längta efter. Och doften av hav.
Men söta vän, om du visste vad jag kan längta efter Oravais, med de långa ljusa nätterna, trots broms och mygg som förpestar tillvaron.
Bland det bästa jag visste som liten, det var sommarresan till Finland, till mormor i Oravais, där det var så ljust att inte ens hennes blommiga rullgardin kunde stänga ute ljuset om natten.
Tänk vad ni har det fint vid Storsjön, du har väl gångavstånd..eller nästan? Här måste vi ta bil till allt. I alla fall här, där jag bor.
Marskatten: Ja visst är det härligt att det är ljust när man ska sova? En speciell känsla som jag alltid blir lika glad över. När man går ut på dass vid tolv på natten är det ljust, det är sommar det! Ja vi bor nära sjön. Ser den från fönstret. Men bilderna är tagna på halvön där vi har vår stuga, där har vi lite längre till sjön.
Alla platser och breddgrader har sina fördelar. Men jag förstår dej så väl. Sommaren är fin i norr, men den kunde gott få vara lite längre och gärna lite mera värme under längre tid.
Jag som bor mitt emellan läser först Elisabets blogg och verkligen önskar att jag också bodde där nere och hade så nära till havet...
Sedan går jag vidare till Ulla-Monas blogg och bestämmer att när jag åker på semester då ska den gå rakt in i fjällvärlden :)
Ingela: Ja det är liksom aldrig någon vår här. Vips kommer sommaren och vips är den lika snabbt borta.
Mossfolk: Ja det är kanske så att man behöver/vill ha bägge delarna. Och det har jag faktiskt tänkt på, om jag alltid bodde vid en strand kanske jag skulle sluta längta. Då finns den ju där, jämt.
Jag njuter av både hav och fjäll...båda delarna ger mig en frihetskänsla..själen svävar.
Förr längtade jag alltid bort. Alltid. Men nu, när jag inte har samma möjlighet att resa, har jag insett att jag mår bättre om jag trivs med det jag har omkring mig. Och det funkar - jag gillar min gamla vanliga utsikt och promenadväg till och med i snö och slask.
Ullamona: Ja så sant. Fast själv gillar jag havet mer än fjällen.
Bloggblad: Ja det är ju i vardagen vi för det mesta befinner oss i. Att se till att göra det bästa av den är kanske det allra viktigaste. Oftast är jag nöjd där jag befinner mig. Jag har ett fint liv. Men visst längtar jag bort ibland. Behöver input. Det är då man behöver en semestertur, längre eller kortare spelar kanske ingen större roll.
Skicka en kommentar