Två saker ska man kanske tala tyst om i dessa dagar:
1. Att jag tycker det är skönt att det blivit svalare ute.
Från att ha varit en hängiven solentusiast har jag blivit en sån som helst sitter under parasollen. Värmen gör att min hjärna långsamt slutar fungera som den borde. Jag kan inte tänka. Fötterna sväller, vilket gör att jag enbart kan gå omkring i Birkenstock och vem vill det?! Jag blir trött och sur. Från att ha känt en stor glädje över varma junidagar vid stranden känner jag mig plötsligt som en tråktant som gömmer sig inomhus. What´s up? Kan det vara hormonerna?
2. Jag tycker inte om fotboll.
I dessa EM-tider känner jag mig aningen utanför. ALLA pratar fotboll och jag fattar ingenting. Ikväll stod TV:n på medan jag satt och jobbade vid köksbordet. Jag kunde inte undgå att höra kommentatorernas upphetsade röster när det gjordes mål. Nu vet jag att Sverige vann över Grekland med två mål. Finns det någon gång som Sverige är så enat som under en fotbollsturnering? VI har vunnit. VI är bäst. Vaddå VI? Vad gjorde vi för att vinna? Folk blir som galna. Det råder karnevalsyra i varenda liten håla, vilket ändå känns positivt. Det visar på att vi kan känna och uttrycka glädje. Men vad är det som triggar igång oss så enormt när det gäller just fotboll?
Någon som vet?
15 kommentarer:
Jag undrar över samma sak. Jag förstår det bara inte.
Och är ytterst glad för att resten av familjen är lika ointresserade som jag.
Ellis: Jag är väldigt ensam i vår familj när det gäller att inte gilla fotboll.
Jag gillar inte fotboll...fattar inte finesserna. Det finns annat att göra när S sitter framför TV:n, blogga t.ex
Fin story om ekorrarna, synd att de drunknade.
Ekorrar inomhus är nog ingen höjdare, de ska vara i skogen och svinga sig mellan träden.
Ullamona: Ja det är tur att vi har vårt att göra. Själv har jag fullt upp med korttillverkning inför Expo Norr.
Håller med dig, ekorrar ska vara bland träd och grönska. Där mår de bäst.
kom ner till min lägenhet i göteborg för en garanterad fotbollsfri zon och någon som håller med dig till fullo.
Fotboll är faktiskt en sport jag inte tokgillar, kan möjligtvis se semifinaler och finaler, men gruppspelet, det går bort.
Jo, jag tror att det är möjligheten att känna en slags ...., enighet.
Att man är som en stor familj som håller på samma lag ..-)
Jag har verkligen funderat på det också .., och jag tror att det är så sällan man får den där känslan .., jo, du får den nog i kyrkan, tror jag .., Samhörighetskänslan .., och så är det förstås SPÄNNINGEN .., men om jag tänker logiskt, så inser jag ju att det är komplett vansinne att hetsa upp sig så (och hela nyhetsvärlden) för att en hoper med män jagar en läderboll.
Mina livs största upplevelser har ofta haft med idrott att göra.
En landskamp i fotboll mot Tyskland på 70-talet på Ullevi i Göteborg och långt över 40 tusen i publiken.
DN-galan/friidrott i Sthlm och världsrekord av Anders Gärderud och en publik i extas ..-)
Sånt.
Den äldsta: Jag tror jag gör det. Du kan ju bara tänka dig hur snacket går här hemma. Men OK det går. Jag har ju mitt att pyssla med. Blev ändå lite matt när jag fick veta att det är OS i aug. Då kan vi ju mysa tillsammans hela fam. framför tv:n :-)
Vonkis: En final skulle även jag kunna tänka mig att se, en stund i alla fall.
Elisabet: Oj, du måste ha skrivit precis samtidigt som jag svarade för en stund sen. Klokt tänkt av dig. Att det handlar om samhörighetskänsla tror jag stämmer. Ett VI. Och visst kan jag hålla med om att sådana känslor finns inom den kyrkliga gemenskapen. Jag tror att alla behöver en känsla av att höra-hemma i gemenskap med andra. Kanske inte så dumt med fotboll ändå :-)
Nu vinner VI: EM-guld, EM-guld, E-EM-guld!!!!!!!!!!
Idrott är underbart!!!
Tuffa tider Eva! Å Kina-os innebär säkert tvsändningar på mer "obekväma tider"...*fniss*
Fotboll ÄR kul men mediaskriverierna framför allt innan EM står mig nästan upp i halsen.
Samhörighet ja men hur fungerar det då när man som jag satt själv och tittade och blev berörd, glad och stolt (det är det närmaste ord jag hittar om än inte det rktigt rätta.) År det som att sitta på en konsert och lyssna på något som stämmer i alla delar? Eller som när man i sin enskildhet läser en bok som slå an till någon känsla hos en sjäv?
Det är förmodligen som med det mesta - en del gillar det och en del inte. Själv gillar jag inte ärtsoppa.:)
Ha ett fortsatt underbart EM, tänk va mycket du ska få gjort medans resten av familjen "häckar" i tv-soffan! M a o stämmer det att "inget ont som inte har något gott med sig"?!
Tröstekram från andra sidan berget
Samuel: Hahaha....titta på du. Fast jag tror inte det blir EM guld, just för att VI inte håller ända fram.
På andra sidan berget: Men, kul hörru! Och just då är vår äldsta hemma, som är lika ointresserad av idrott som mig. Anar en viss krock inom fam. Intressant med olika infallsvinklar här. Kan det både handla om samhörighet samt ett genuint intresse? För jag kan ju sitta ensam hemma och bli totalt uppfylld av, som du säger, en bok. Jag tror att det är så, man gillar det eller ej. Tyvärr kan känslan vara så att man måste gilla fotboll när det t ex är EM. Alla (nästan i a f)pratar om det och själv känner man sig som en novis. Ja nog får jag mkt gjort allt. Fast M har ju dragit till stugan och på måndag åker S till Island. Så det blir väldigt lugnt. Jag behöver inte ens ha TV:n på. Ha en fortsatt god EM upplevelse!
det jag framförallt blir trött på är hur upprörda folk verkar bli över att jag inte tittar på fotbollen eller är intresserad överhuvudtaget. att jag inte heller är intresserad av att definiera mig som svensk eller tillhöra någon slags nationell gemenskap baserat på att vi ska heja fram några snubbar som råkar bo inom samma landsgränser och som är bra på att jaga en boll (heja innebär ju dessutom i det här fallet att sitta i soffan och vråla och äta chips eller stå på avenyn och supa sig full. som om det hjälper zlatan).
inför det här sportevenemanget har jag lugnat ner mig och insett att det här med att gnälla över sporten och allt som hör till bara tar energi ifrån mig som jag kan lägga på annat. det leder ju ingenstans. så jag bara lugnt nonchalerar allt som har med fotbollen att göra, bäst det går.
men likt förbannat måste jag ta en himla massa diskussioner med kollegor, kompisar etc. som inte förstår hur jag inte kan titta eller vara engagerad och det är ju SVERIGE som spelar. låt mig va så låter jag er vara liksom!
tack och lov är mina närmaste vänner lika kloka sporthatare som jag i alla fall.
OS kan jag dock tycka är kul. eller i alla fall friidrotten. snygga 100-meterslöpare i tighta trikåer och inga konstiga regler. snabbast, starkast och den som kastar eller hoppar längst vinner.
Den äldsta: Ja vi tänker ju likadant i den här frågan. Man får hålla sig undan snacket. Men det är trist när andra inte accepterar att man inte är fotbollstokig, även om Sverige spelar. Ja men då så, då blir det friidrott i aug! Jag kan också se på det, med tanke på viss klädsel :-)
Jag gillar fotboll men har faktiskt inte alltid gjort det. Mina söner är inga fotbollskillar (de har alltid sysslat med musik och sång istället) de har heller ingen pappa som är fotbollsitresserad. I min familj har vi mest haft natur och musik som intressen....absolut inte fotboll. Jag fick höra när mina pojkar var små "Ska de inte få börja på fotboll" Jag som såg att det gillade annat i livet blev nästan "allergisk" mot sånt som fotboll.
Men så "fick" jag följa med på en fotbollsmatch i London. Det var Tottenham som mötte Arsenal och det var över 40 000 i publiken som sjöng från olika håll och det var en familjefest. Unga gamla, kvinnor och män alla sorter var där.
Det var en sån härlig känsla och en mycket speciell upplevelse. Tiden gick så fort! Plötsligt så var matchen slut.
Efter den dagen så kunde jag bara inse att jag ändrat uppfattning totalt om det där med fotboll...
:-)
Skicka en kommentar