Idag är det Erikdagen. Vår son heter just det - Erik, liksom hans far (i mellannamn). Är det något att fira? Ja det tycker jag, allt som går att fira är ett positivt inslag i vardagen. För det mesta minns jag deras namnsdagar (kanske inte alltid andra namnet). Skickar en liten present eller ett kort om de inte kan närvara rent fysiskt. Ikväll blev det trerättersmiddag, som avslutades med marängtårta.

Igår berättade min mamma att artonde maj - Erikdagen - var en viktig dag när hon var liten. Det var den dagen de fick ta av sig sina yllebyxor. Oavsett hur varmt det var innan fick dessa varma byxor inte tas av. Vilken tur att de inte bodde i de södra delarna av landet (de bodde i Medelpad)! Ett år hade en av mammas bröder, i smyg, tagit av sig sina yllekalsonger då det var en varm vår. Han fick lunginflammation och när han berättade för sin mamma vad han hade gjort menade hon att straffet kom i form av en, för dåtiden, allvarlig sjukdom.

Yllekalsonger har i dag bytts ut mot bomullsvarianten. Och det kan jag säga, mina satt på idag när vi besökte vår stuga. Skönt när jag gick omkring där och påtade och det var växlande sol, växlande snöfall (om än i en mild form).

Så idag åkte inga kalsonger av, Erikdagen till trots.

I alla fall inte för mig.