..men ovanpågrannen har fest. Det brölas av mansröster. Det sjungs och spelas gitarr. Och jag kan inte banka "håll tyst" i taket, det är för tidigt. Förresten är jag ingen person som gör det.
Jag skulle lägga mig tidigt, istället sitter jag och tänker på människors avsaknad av respekt. De senaste dagarna har jag mött människors respektlösa, eller kanske omedvetna sätt att möta andra. Exempel: En person kommer in i min butik, ser sig omkring. Tittar sedan på mig och frågar: "Hur mycket betalar du här då?" Jag blir stum. Hur kan man ställa en sån fråga till en helt okänd butiksinnehavare?! Jag svarar lite svävande och personen fortsätter: "Det är ju för lite folk här, ni måste ju se till att få hit folk. Du måste ju tjäna pengar, inte bara sitta här och betala hyra!". I det läget har min haka ramlat ner till bröstläge. Vad säger människan?! Äum, hm, vad ska jag svara?! Personen mal vidare: "Det ligger ju för långt bort, det är ingen som orkar gå ända hit." Då, äntligen kommer jag tillbaka till mig själv. Då äntligen reagerar jag:
"När Systembolaget låg här var det ingen som klagade på att det låg långt bort, då hittade alla hit."
Personen börjar flacka med blicken och byter ämne. Och jag undrar: Är vi människor så respektlösa? Vad handlar det egentligen om? Varför kan vi inte lyfta varandra istället för att gå omkring och vara "negativismnissar"? OK att denna Galleria inte är som de stora varuhuskedjorna, som säljer det reklamen säger åt oss att köpa. De stora, som tjänar mycket pengar. Även om jag inte tjänar de stora pengarna vill jag bli behandlad med respekt.
Nästa gång någon frågar hur mycket jag betalar i hyra ska jag svara......ja, vad ska jag svara?!
Det tål att tänkas på.
12 kommentarer:
Kanske var det av omtanke - han kanske gick i öppna-eget-tankar? Men jag håller med, man frågar inte om vad som helst. Jag kan få såna direkta frågor om vad jag tjänar på böcker/församlingsblad etc. och jag blir så paff, sånt frågar man väl inte?
Märkligt... ett bra svar? Kanske ett vänt "varför frågar du" eller ett käckare "vill du betala den åt mig"???
Blogblad: Hon, det är kvinnor det handlar om och det är fler än en ( vid olika tillfällen). Och tonen är lite arrogant. Jag tror att det kan handla om avundsjuka. Människor som själv skapar men som inte vågar ta steget och satsa på det fullt ut. Bara en tanke, jag kan ha fel.
Jeez: Varför frågar du, det är bra!! Fråga två är visserligen rappare men kanske inte lika trovärdig :-)
Jag tyckte du svarade bra! Håller med om att ibland blir man ganska ställd av vad människor kan fråga om. Jag är inte så rapp i munnen heller, så ibland kan man bli svarslös, kommer på ett bra svar när det är försent:-) Men det gäller att försöka bevara sitt inre orört, och slå bort kommentarer man inte begärt och som går in på ens integritet. Den som sa det kanske inte förstod bättre heller, man vet inte.
Jämtlandstösen: Ja det har du rätt i, att försöka slå bort dessa kommentarer. Ibland funkar det bra och ibland inte. Känns som om det ibland handlar om "dagsformen", när man själv är lite ur form tar man åt sig mer. Andra dagar biter ingenting och man kan ha förståelse för andras beteenden. Det är något att jobba vidare på, att hålla det negativa ifrån sig.
Jag hade nog blivit alldeles stum annars hade reptilen i mig kommit fram och då hade jag gått i försvar...och det är inte bra. Ditt svar var hur bra som helst. Du fick tyst på personen.
Grannar som stör är ingen höjdare.
Jo, det är klart, man hör på tonen vad som menas... och som du beskriver det finns nog ett tvivel bakom frågan... liksom för att sätta dig på pottan... Kan det löna sig det här...
Fast jag undrar ju själv ibland när jag går förbi ett par butiker här i stan där det ser väldigt kund-tomt ut... kan det bära sig? Men frågar gör jag inte.
Gunnel: Nej att gå i försvar vinner man inget på. Det är något jag lärt mig under åren.
Bloggblad: Ja så kan jag också tänka men det skulle aldrig falla mig in att säga det. Och visst funderar jag själv i de banorna. Vad har jag gett mig in i ? Hur ska det gå? Och därför är jag kanske extra känslig just när de frågorna kommer.
Bloggblad: Det är väl ungefär lika okänsligt som att fråga en same om hur många renar h*n har.
"Hur mycket pengar har du själv på banken?"
Eva:
"Om du är intresserad av att hyra själv, så kan du ju fråga hos värden."
"Varför frågar du?" eller "Varför vill du veta det?" är ett bra svar. (Förekommer förresten i det där mejlet som då och då passerar som ett kedjebrev.)
Cecilia: Tack! Bra svar alla tre. Ska skriva ner dem och ha en liten lapp på arbetsbordet i butiken, utifall jag kommer av mig när nästa frågar.
Jag har lärt mig på senare år att svara frågvisa personer med "varför vill du veta det?". Och sedan fortsätta fråga när de svarar. Det funkar hur bra som helst och de fattar oftast piken.
Matilda: Tack förstipset! Ska komma ihåg till nästa gång.
Skicka en kommentar