Snön faller och vi med den..
Idag har vi firat mässa i vår kyrka. Jag och "mina" konfirmander medverkade vid förbönen. Söndagens tema: "Livets bröd", vad var då mer passande än hembakat bröd? Det var med stolthet jag vid processionen bar fram mitt hembakade knäckebröd.
Vid hemkomsten blev det dock platt fall. När jag skulle kliva ur bilen jag fick skjuts med, fastnade jag i kupévärmarsladden och föll pladask ner i backen. Landade på knäna men det kändes inte så farligt ont. Nu sitter jag här med ett blått och svullet knä, nacken smärtar. Hela kroppen känns som om den pressats genom en vält.
Och ute fortsätter det att snöa.
13 kommentarer:
Det finns tydligen fler farliga ställen än nära ridhus ... (se Bloggblad och mig)
Så det blev knäckebröd alltså? Fick du inte tag på "prästfruns" recept?
aj! hoppas det blir oömt snabbt.
Cecilia: Hahaha nej inget recept från prästfrun! Kom i tisdags på att mitt knäckebröd är perfekt som nattvardsbröd. Och när jag nu hade nybakat sådant liggande så blev det hela väldigt enkelt. Ja olyckan kan komma snabbt och där man minst anar det.
Jeez: Tack. Ja det hoppas jag också. Hela hö sida värker just nu.
Aj då! Sicken osis,sladdar är farliga ting..förresten har du recept på ditt knäcke???
Aj, hoppas att det går över fort.
Madicken: Ja de är ju det, insåg jag idag. Detta knäckebröd är ett av de få recept som jag behåller för mig själv. Jag brukar inte vara snål med att dela ut recept men detta är så speciellt och eftersom jag ibland säljer och är ensam om det så vill jag inte lämna ut det. Fast om jag hittar igen din mejladress kan jag skicka det till dig (ett undantag), du bor ju inte i mina säljtrakter:-)
Panter: Tack!
Okej ;-)
Madicken: Jag hittar inte din mejladress!!
Krya på dig!!
Aj! Ja, fy vad lätt det är att göra sig illa. Hoppas du känner dig lite bättre nu!
Blyger och Annika: Tack ska ni ha! Jo då, det känns bättre nu, lite mörbultad men "funktionsduglig".
Aj...det kan göra ont när kroppen får gymnastisera utan förvarning. Du måste vara rädd om dig, Eva.
När man läser bland bloggarna dyker en massa minnen upp...så gjorde det nu med.
När jag var någonstans i 20-årsåldern åkte vi ofta till Sveriges bästa dansställe, Lagår'n, på söndagskvällarna för att svänga våra lurviga i både gammeldans och bugg och kramisar. Du, det var tider det.
En kväll fick jag skjuts hem med en som bodde gatan bredvid mig. Han släppte av mig ute vid genomfartsvägen och jag stängde förstås dörren. Han gasade (försiktigt som tur var) för att åka hem till sig. När jag hade stängt dörren hade jag glömt kvar tummen...så när han åkte sprang jag bredvid och ropade ajajaj...
Så här efteråt kan jag skratta åt det...men fy det gjorde ont.
Gunnel: Gymnastisera utan förvarning - det var en bra beskrivning!! Förlåt men jag kan inte låta bli att dra lite på smilbanden när jag läser om din upplevelse. Kan se det framför mig. Men stackars dig, så ont det måste ha gjort och va pinsamt, så där första kvällen!!
Skicka en kommentar