Vatten, är en självklarhet för oss i västvärlden. Här i Jämtland är vi dessutom bortskämda med gott vatten. Vi vrider på kranen och det friska, klara vattnet forsar ut genom rören. Det bara är så. Tills något i systemet inte fungerar och inget händer när vi vrider på kranen.
Detta inträffade i förmiddags. Med intvålade händer lyfte jag på kranen ( ja nu för tiden vrider man inte, man lyfter )och vad hände? Absolut ingenting. Paniken utbröt. Vad gör man? Utanför fönstret malde grävmaskinen vidare. Attans! Gatan här utanför är snart som en krater, total uppgrävning och jag insåg att något hade gått snett. Vi boende hade inte haft en chans till att förbereda oss med vattenbunkring. Inte en droppe fanns till hands.
Med tvålintorkade händer ringde jag grannen nedanför vägen. “Hjälp, vi har inget vatten! Jag behöver tvätta händerna och jag behöver duscha innan jobbet!!” Skadan hade inte “drabbat” grannens hus och badrummet stod till mitt förfogande. Jag kunde pusta ut. Nyduschad och bunkrad med vattenflaskor återvände jag hem. Vattnet var tillbaka!
Vad jag insåg under denna förmiddagstimma var hur självklart vi tar vissa saker, som till exempel vatten. Tänk att inte ha tillgång till detta, så livsviktiga element. Och tänk så rika vi är som har vatten i överflöd. Och gott är det dessutom.
Nu ska jag tvätta händerna!
14 kommentarer:
Just det där med smaken på vattnet kan verkligen variera. Här i Nypan smakar det just ingenting, i Norpan var det en konstig smak men det gick ändå att dricka. Godast vatten (som jag druckigt) har Ö-vik och absolut äckligast var det i Finspång. Det kunda jag inte dricka om jag inte hade kokat och lagt en tepåse i det. Huvvaligen.
Vi har det verkligen bra och tänker nog för sällan på det. De gånger man reagerar är ju när det inte fungerar och inte tvärtom.
Jo, tänker på det nu när vi är ute i det vilda och vattenpumpen har semester :-)
Vonkis: Hu, jag minns att när jag bodde i Finspång hände det vid ett par tillfällen att det kom brun gegga ur kranarna...
Här i S-köping har vi supergott vatten som varit med och tävlat... kom på bra placering, men vann inte.
Men Eva - du glömmer ständigt att pinga, och när jag kör min snabbrunda går jag bara efter din lista och missar dig. Det vill jag ju inte!
Dessutom tackar jag och bugar och kramar för utvaldheten - men själv kunde jag inte välja ut något.
I helgen ska jag på riks-POSK-möte... ska bli jättekul.
Vi bodde i Falla-Rörstorp i Finspång och det var jätteäckligt vatten. Det kunde vara alldeles brunt om man tappade upp det i badkaret.
Så därför växte jag och min syster upp med läsk som måltidsdricka. (Mamma vägrade att låta oss dricka vattnet ens i saft.)
Men sisådär milleniumskiftet gjordes en omgrävning av vattenledningen dit ut och vattnet blev tydligen acceptabelt igen.
"Det var säkert nån dö råtta i systemet" sa mamma.
Där jag bor nu har vi ytvattentäkt och det blir humussmak om hösten. Men nu har de äntligen satt dit nåt filter så nu kan man dricka det året runt.
Bästa vattnet jag haft var i Vindeln.
Vatten är en gudadryck. Många rynkar på näsan åt mig när jag dricker min dagsranson. Så här gör jag: jag har två enliterflaskor som jag tappar upp vatten i på kvällen innan det ska drickas. För jag sveper en flaska på stående fot och då är det för kallt att dricka det direkttappat. Men när jag är riktigt törstig...då ska det vara iskallt...mmm...det är gott
När jag pluggade i Uppsala var vattnet inte kul, kalkrikt, och fastnade i allla kastruler och gjorde beläggningar. Te smakade inte bra med det vattnet. Sedan blev det någon skum reaktion mellan vattnet och mitt hår, så det blev kletigt och segt som tuggummi, fick klippa av det i en kort page på slutet där minns jag. Knepigt:-)
Här är ju vattnet alltid så gott.
Här är vi så bortskämda med gott vatten att det händer att barnen inte vill dricka vattnet när man är borta. Jag kan också tycka att storstadsvatten smakar pyton. Svavel, jord, klor eller metallsmak gör sig inte mot gommen.
Absolut, vi tar det så för givet och blir alldeles lamslagna när det inte funkar...Vi var utan varmvatten under ngra dagar för lite sen. FY så hemskt det var...Och ändå inser man i det hela hur otroligt lyckligt lottad man ÄR. Det är nyttigt när ngt sådant här händer, man får tänka till en stund. Lika illa är det när strömmen går...
Här i USA, på många ställen, är drickvattnet starkt klorerat, men med rätt filter blir det jättegott. Ditt inlägg får mig törstig, på vatten.
Trevlig helg, Eva!!!
Sådärja. Nu såg jag dig på Nyligen. Bra!
När vi bodde i Sthlm och åkte hem på semester, började jag nästan dregla efter vattnet i Malå när vi närmade oss Gräsmyr!
Väl hemma lät jag vattenkranen rinna en stund .. och så stod jag bara och längtade ..., drog ut på glädjen, liksom.
Sämsta vattnet jag någonsin har smakat, fanns på Tjörn i Bohuslän. Det var så järnrikt att man hade en beläggning i gommen när man druckit .., fy, så äckligt!
Ystads vatten är superbt och har också deltagit i tävlingar och vunnit, tror jag till och med.
Vonkis: Fy vad jobbigt att inte kunna dricka vattnet utan att först koka det och lägga i en tepåse.
Panter: Nej så är det, det vi har tar vi för givet, tills vi inte har det.
Madicken: Så är det här också, bara sommarvatten och även då får vi vara försiktig, brunnen kan ju sina.
Bloggblad: Ja nu har jag pingat :-). Lycka till på POSK mötet (som jag antar att du är på just nu).
Cecilia: Finspång verkar inte vara någon höjdare när det gäller vatten!! Läsk som måltidsdricka låter inte heller som någon höjdare :-).
Gunnel: Låter klokt att dricka mkt vatten, tyvärr är jag dålig på att dricka vatten mellan måltiderna.
Jämtlandstösen: Ja vi har verkligen gott vatten. Klibbigt hår låter inte kul, inte heller kalkrikt vatten som ger beläggningar, så är vattnet ute vid stugan (egen brunn). Blir så less på alla avlagringar i kastrullerna men, jag är mkt tacksam över att vi har vatten.
Ingela: Nej visst blir man bortskämd när man har gott vatten? Jag är jättekänslig för vattensmak.
Annika: tack detsamma! Vilken tur att ni kan filtrera bort klorsmaken!!
Bloggblad:-)
Elisabet: Är det något jag fått för mig eller är det så att det Norrländska vattnet är godare?
Men hej Eva! Inte visste jag att du hade en blogg. Men nu hittade jag den och blev så glad! Hörs!
Inga-Lina: Men hej!! Vad kul att du hittade hit, för nu hittade jag till DIG!!
Skicka en kommentar